De två vargarna som skyddsjaktsbeslutet gäller har etablerat sig i områden som används av Vapsten och Vilhelmina norra samebyar. Ornitologföreningarna menar att området bara utgör en mindre del av samebyarnas vinterbetesområden och att det finns andra alternativ till områden att låta renarna beta.
Thomas Birkö, som tidigare varit styrelseledamot i SOF-BirdLife och även ordförande i både Ångermanlands Ornitologiska Förening och Kungsörn Sverige, menar att vargarnas närvaro innebär en positiv utveckling för fågellivet.
– Jag tror vi måste säga ifrån när länsstyrelsen fattar beslut utan att veta vilken genetik vargarna har och inte följer det regelverk som vi är bundna till inom EU, säger Thomas Birkö till SOF Birdlife.
De faktorer som ornitologerna hänvisar till är:
• Vargarna lämnar mycket kadaver (utan blyammunition i sig) kvar i skogen som rovfåglar (örnar, vråkar, duvhök) m.fl. kan nyttja som födokälla. Året då vi hade ett vargpar i Junsele var ett uselt häckningsår för kungsörn i vårt län, men av de fyra örnpar som lyckades få fram ungar det året, hade tre sina revir inom vargparets revir. Naturbevakarna, som följde vargparet, såg ofta örnar lyfta från kadaver.
• Vargen rensar upp bland svårare predatorer på fåglar som t.ex. rödräv, grävling, mård och eventuellt också den vi fruktar mest och som kan vara på gång ner längs norrlandskusten, nämligen mårdhund.
• Vargarna trycker ner älgstammen så att vi slipper de negativa effekter som vi ser av den sanslöst höga stam vi har idag. Den täta älgstammen leder till att vissa för fåglar gynnsamma lövträd, t.ex. rönn, aldrig blir storvuxna.
• Studien av de följder en vargetablering i Yellowstones nationalpark i USA visar att etableringen haft mycket gynnsam inverkan på både vegetationens utveckling och på klövvilt, rovfåglar och andra djurarter. Vargen påverkar hela landskapet till ett mer ursprungligt sådant.