Den 19 september hittade Bengt Halvarsson, i Hammarsbyn i Lima, en 130 kilo tung kalv av fjällras död i sin hage.
Tungan var bortsliten och underläppen sönderbiten. Det fanns bett på huvudet efter ett rovdjur med stora tänder och det var inte björn.
Kalven hade gått tillsammans med ett 30-tal kor, kalvar och stutar i en hage inne i byn. Den döda kalven låg cirka 80 meter från närmaste hus.
Lars-Axel Magnusson är mycket noga med att vara korrekt. Han skriver vidare i sin rapport:
För Jakt & Jägare har Lars-Axel Magnusson även tidigare berättat att blodutgjutningar under huden visar att kalven var vid liv när betten utdelades.
Men när länsstyrelsen i Dalarna motiverar avslaget på skyddsjakt skrivs följande om den ihjälstressade och rovdjursbitna kalven.
”Kvigkalven har inte dött av ett rovdjursbett, men kan ha stressats och avlidit efter att ha jagats av en eventuell varg. Kvigkalven har dock bitits av varg efter att den dött.”
Påståendet om att kvigkalven har bitits av varg efter att den har dött är alltså direkt felaktigt. Enligt rapporten var kalven var vid liv när den bets av angriparen.
(Det är dessutom intressant att länsstyrelsen själv skriver att det var varg som bet kalven, något som besiktningsmannen själv aldrig nämner i sin rapport.)
”Enligt Länsstyrelsen kan upp till fyra olika revir ligga bakom angreppen, liksom ett antal ensamma vargar. Det går alltså inte att identifiera vilka vargar som legat bakom angreppen på hundarna.”
Länsstyrelsen i Dalarna menar att det är en viss ”förövare”, som ska identifieras och sedan tas bort.
Enligt Jens Karlsson vid Viltskadecentrum kan man aldrig tala om vissa ”problemindivider” när det gäller rovdjur.
Så här sa han till Jakt & Jägare den 5 oktober i år:
”Får man problem är det inte vissa problemindivider som ska tas bort utan det handlar det om att glesa ut hela populationen.”
När angreppen på hund i ett område går ner beror det inte på att vargarna har blivit ”snällare”, utan på att människor inte längre vågar släppa sina hundar, påpekade han.
Enligt Stig-Åke Svenson måste länsstyrelsen följa lagstiftningen och den praxis som utvecklats.
– Vi har gjort bedömningen efter den lagstiftning som finns idag. Den bygger på att man ska ta bort skadegörande individer. Nu får vi se vad Naturvårdsverket kommer fram till i sin utredning om man kommer att beredda grunden för skyddsjakt så att lagen ändras. Men idag ser jag ingen möjlighet att vi ska ändra praxis, kommenterar Stig-Åke Svenson.
Om länsstyrelsens påstående om hans kalv var död när den angreps av varg tycker han är upprörande.
– Är man inte just och ärlig så lurar man sig själv och sådant avslöjas förr eller senare, säger han.