Foto: Dogtech Viltskadecenter föreslår att det ska krävas att en jakthund ska ha burit en skyddsväst med vargstål eller liknande vid ett vargangrepp för att det ska kunna beslutas om skyddsjakt.

JRF: Viltskadecenter ber jägare att utsätta sina hundar för djurförsök

JRF tycker att det är provocerande att Viltskadecenter föreslår att det införs krav på att en jakthund ska ha burit skyddsväst vid ett vargangrepp för att det ska kunna bli skyddsjakt på vargen.

Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att uppdatera de nu 18 år gamla riktlinjerna för när det kan beslutas om skyddsjakt på stora rovdjur. Och myndigheten har i sin tur bett Viltskadecenter vid SLU att föreslå nya kriterier.

Senast i dag vill Naturvårdsverket få in synpunkter på förslaget inför det fortsatta arbetet. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars i år.

Vill samla erfarenheter

En av remissinstanserna är Jägarnas Riksförbund, JRF, som har synpunkter på flera av kriterierna som Viltskadecenter föreslår. Till exempel att det ska krävas att en jakthund ska ha burit en skyddsväst med vargstål eller liknande vid ett angrepp.

”Att, som det framgår i resonemanget, använda detta som ett incitament för att Viltskadecenter ska kunna samla på sig erfarenheter om västarnas användbarhet för att förhindra skador vid vargangrepp är oerhört provocerande”, skriver förbundsordförande Solveig Larsson och riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson bland annat i JRF:s remissvar.

De fortsätter:

”Det framgår att Viltskadecenter helt saknar kunskap om västarnas begränsande effekter vid praktisk jakt och följden blir att de ber svenska jägare utsätta sina hundar för något som närmast liknar djurförsök för att Viltskadecenter ska kunna bedöma om deras förslag är lämpligt eller ej. JRF kräver att detta resonemang helt stryks ur förslaget.”

Ett angrepp ska räcka

JRF vänder sig också mot resonemanget att en hund som används vid eftersök på skadat vilt skulle ha ett större samhälleligt värde än en hund som används vid jakt.

”Att jakten bedrivs effektivt, till exempel efter klövvilt, skapar ett enormt värde för samhället. Klövviltstammarna behöver beskattas och i vissa fall reduceras och det sker på många ställen enklast, eller till och med uteslutande, med hjälp av lösa jakthundar. Jaktens värde för samhället kan inte på något vis anses vara lägre än värdet av hundar som bedriver eftersök på skadat vilt.”

I stället föreslår JRF att skyddsjakt ska beviljas om ett angrepp sker på en hund, oavsett var eller i vilken situation som hunden befinner sig.

Inga krav på RAS

Viltskadecenter föreslår olika kriterier beroende på vilka tamdjur som har angripits och om de har gått bakom rovdjursavvisande stängsel eller inte. Inte heller det håller JRF med om.

”Varje angrepp som sker är traumatiskt för djurägaren och att behöva vänta in ytterligare ett angrepp skapar mer kostnader, större missnöje hos de som drabbas av angreppen och orsakar tamdjur onödigt lidande. Vidare bör inte några särskilda krav ställas på att en djurägare använder sig av rovdjursavvisande stängsel (RAS)”, skriver JRF.

Kriterierna bör förenklas

Invandrade vargar ska omfattas av samma regelverk som gäller övriga vargar, tycker JRF. Förbundet anser att det ska räcka med ett angrepp för att en varg ska kunna skyddsjagas eftersom den uppenbarligen har ett oönskat beteende som påverkar förvaltningen negativt.

Över lag tycker JRF att kriterierna ska förenklas och harmonieras.

Något som Viltskadecenter inte har föreslagit är kriterier som ska gälla för skyddsjakt på vargar som rör sig i närheten av människor, vilket JRF menar måste finnas då allt fler vargar uppvisar ett oskyggt beteende.