I somras gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att uppdatera riktlinjerna för skyddsjakt efter varg, så att de blir anpassade till dagens verklighet. De nuvarande riktlinjerna togs fram för 17 år sedan och i dag är vargstammen tre gånger så stor som 2006.
Naturvårdsverket ska, enligt uppdraget, utreda vad som behöver ändras och vad som är möjligt med nuvarande lagstiftning, men myndigheten kan också föreslå till exempel lagändringar. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2024.
En handfull frågor
I slutet av oktober skickade Naturvårdsverket en pm med en handfull frågor till remissinstanserna. De handlar i stort sett om hur remissinstanserna anser att nuvarande lagar och bestämmelser kan tolkas.
– Det är svårt att svara på frågorna utan att bli raljerande. Mycket av det som de frågar är sådant som de själva borde kunna läsa i lagen, kommenterar JRF:s riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson.
Ett grundläggande problem, enligt honom, är att begreppen ”skada” och ”allvarlig skada” inte är definierade i jaktlagen eller jaktförordningen, där det i paragraf 23 b står ”om det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå, får beslut om skyddsjakt fattas även om någon skada inte har inträffat”.
– Det bäddar för godtycklighet, tycker han.
Och i remissvaret påpekar han och förbundsordförande Solveig Larsson också att det ”ger stora möjligheter för myndigheterna att fatta beslut om skyddsjakt efter ett eller enstaka angrepp, men även innan angrepp sker. Att ett enskilt angrepp är en ’skada’ är otvivelaktigt, alltså bör inte ytterligare skador inväntas innan beslut om skyddsjakt fattas”.
Paragraf 28
Naturvårdsverket ställer även en fråga om paragraf 28 i jaktförordningen. Den handlar om ifall remissinstanserna anser att den nuvarande lydelsen innebär att man kan spåra upp och avliva en skadegörande varg i anslutning till angrepp på tamdjur eller hund.
Nej, svarar JRF. ”Det begränsas genom lydelsen ’Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.’”
JRF föreslår därför att den meningen stryks och att det i stället klargörs att ”ett skadegörande rovdjur även får förföljas från en plats för angrepp för att avlivas vid ett annat tillfälle än vid själva angreppet”. Det skulle, enligt JRF, skapa ”förutsättningar att förebygga vidare angrepp då ett rovdjur som vid ett tillfälle slagit tamdjur kan antas göra det även vid ett annat tillfälle”.
– Skyddsjaktbestämmelserna måste ses över i grunden för att faktiskt kunna skydda från angrepp av varg. Det Naturvårdsverket egentligen borde fråga är om vi ser ett behov av att kunna spåra varg efter angrepp, på vilket svaret naturligtvis blir ett rungande: Ja!, säger Jens Gustafsson.
