För det södra förvaltningsområdet föreslås miniminivån bli 46 vargar, och för det mellersta området 124 vargar. I norra Sverige sätts miniminivån fortsatt till noll av hänsyn till rennäringen.
– De 16 länsstyrelser som berörs har i samverkan tagit fram förslagen till nya miniminivåer i södra och mellersta Sverige. Vi är eniga om att den regionala förvaltningen av vargstammen är central, säger Allan Widman, landshövding i Kalmar län, som lett samordningen för södra området i ett pressmeddelande.
Betydande sänkning
Dagens miniminivåer är 75 vargar i södra och 225 i mellersta området – totalt 300 individer. Förslaget innebär alltså en minskning med över 40 procent.
Summan av miniminivåerna i de tre förvaltningsområdena får inte understiga det nationella referensvärdet. Naturvårdsverket ska fastställa de nya nivåerna, som i sin tur blir grunden för länsstyrelsernas beslut om licensjakt.
Sven-Olof Sandberg, vice ordförande i Jägarnas Riksförbund och ordförande i distrikt Skåne är nöjd med länsstyrelsens uttalande.
– Jag kan konstatera att länsstyrelserna gjort sitt och tagit ansvar för att sänka stammen till 170 vargar. Det ser ut som man tagit en jämn procentsats i förändringen. Nu behöver vi bevaka att Naturvårdsverket fastställer detta och inte har en egen agenda, säger Sandberg till Jakt och Jägare.
Vad innebär miniminivån?
Miniminivån är den lägsta godtagna nivån av varg i ett förvaltningsområde. Om populationen ligger över miniminivån kan länsstyrelserna besluta om licensjakt. Syftet är att hålla stammen livskraftig men samtidigt möjliggöra förvaltning som tar hänsyn till tamdjur, jakt och lokala förhållanden.
Det södra rovdjursförvaltningsområdet omfattar Kalmar, Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Gotland, Jönköping, Östergötland och Södermanland.
