– Viltkamerorna gav en enorm lättnad. Nu kan dna-analyser av spårstämplar i snö bli ytterligare ett verktyg för att effektivisera inventeringen av lodjur, säger Mia Bisther.
Foto: Länsstyrelsen i Västra Götalands län – Viltkamerorna gav en enorm lättnad. Nu kan dna-analyser av spårstämplar i snö bli ytterligare ett verktyg för att effektivisera inventeringen av lodjur, säger Mia Bisther.

Mer bidrag till dna-analys av lospår

Naturvårdsverket har beviljat ytterligare 200 000 kronor till det pågående pilotprojektet, där en teknik för att dna-analysera spårstämplar i snö från lodjur tas fram. Pengarna ska användas till att utbilda fältpersonal och jägare.

Det tvååriga pilotprojektet, som Jakt & Jägare har rapporterat om tidigare, drivs av länsstyrelsen i Västra Götalands län, men även länsstyrelserna i Hallands och Jönköpings län är inblandade. Nu har man kommit ungefär halvvägs.
– Förra vintern analyserade AquaBiotas forskningsinstitut prover från Nordens Ark och ett zoo i Finland, där man visste från vilka lodjur proverna kom. Frågan var om det över huvud taget gick att med hjälp av dna-fragment från spårstämplar i snö identifiera individer. Det är rena CSI-metoder med eDNA som används och resultaten visar att tekniken funkar, berättar rovdjurshandläggare Mia Bisther på länsstyrelsen i Västra Götalands län som är initiativtagare till projektet.

Pengar till utbildning
Under den nu pågående inventeringssäsongen ska man samla in och analysera prover från vilda lodjur. För att det ska gå behöver de tre länsstyrelsernas fältpersonal och jägare i Västra Götaland utbildas i att samla eDNA-prover, det vill säga miljö-dna-prover.
Länsstyrelsen har äskat medel till dessa utbildningar från Naturvårdsverket, som sedan tidigare har gett projektet 600 000 kronor i innovationsstöd, och har beviljats ytterligare 200 000 kronor. Totalt sex kurser är planerade.
– Vi kör parallellt med den vanliga inventeringen i år. Det ska bli väldigt spännande att se vad det ger, säger Mia Bisther.

Rättvisare bild av antalet djur
Fördelen med eDNA-tekniken vid inventering av lodjur, i snöfattiga län som Västra Götaland, Jönköping och Halland, är att den kräver mindre snö än den nuvarande metoden. För Naturvårdsverket har höga krav på hur långt man vid inventering ska kunna spåra lodjur och även på att avstånden mellan de olika familjegrupperna ska vara tillräckligt långt.
– Genom dna-analys av spårstämplar i snö blir det betydligt lättare att få fler familjegrupper på kartan och därmed också en rättvisare bild av det faktiska antalet lodjur, förklarar Mia Bisther.
Hon hoppas att den nya tekniken även ska kunna hjälpa till så att man till exempel vid skyddsjakter kan försäkra sig om att det är de skadegörande individerna som blir skjutna.
– Men vi har en lång bit kvar. Bland annat måste vi ta fram insamlingskit, säger Mia Bisther.