Polismannen berättade hur han och en kollega var ute för att kontrollera björnjakten när de fick in en hund på sin medhavda pejl. Kort efteråt mötte de Robert Salomonsson och hans jaktkamrater som färdades i bil.
Poliserna misstänkte att jägarna först hade släppt hundar och därefter transporterat sig i bil, vilket inte är tillåtet. De beslöt sig för att följa hunden resten av dagen. När tre skott hördes i snabb takt slog polismännen till.
På skottplatsen fanns jägare, hundar och en död björn. En polisutredning om grovt jaktbrott hade inletts.
Inga störningar
En nyckelfråga – som Jakt & Jägare har belyst flera gånger – är om hunden som polismännen pejlade kan ha varit någon annan hund än de som jaktlaget använde. En numera avliden man har ju påstått att han var ute och jagade samtidigt.
Polismannen tror inte att han och kollegan råkade pejla någon annan hund än den som de först upptäckte. Han beskriver ett varningssystem där ett meddelande dyker upp i handenheten om en hund befinner sig i närheten och stör.
– Man får då en fråga om man vill följa den hunden. Under hela dagen fick vi inte in en enda störning, uppger polismannen.
– Hur trygg känner du dig i att du följde samma hund hela dagen, undrade åklagaren i sitt förhör.
– Jag känner mig ganska trygg i det eftersom jag aldrig fick någon varning.
– Finns det något som tyder på att handenheten utan din vetskap har bytt hund?
– Nej, vi följde den här hunden hela tiden och fick inte in något störningsmeddelande.
Godtar påskjutningen
En annan omständighet som får stort utrymme i polisens utredning är den påstådda påskjutningen av en björn. Polisen misstänkte tidigt att påskjutningen var fejkad, ett sätt för jägarna att få börja använda motorfordon. Utredande poliser har lagt ned mycket tid och energi på att utreda den saken.
Men i en artikel som Jakt & Jägare publicerade inför rättegångens start förklarade åklagaren att den påstådda påskjutningen har marginell betydelse när han hävdar grovt jaktbrott.
– Jakten pågick och fordon hade använts redan innan påskjutningen, sa kammaråklagare Christer Jarlås i artikeln.
Den informationen hade uppenbarligen inte nått inblandade advokater. Överraskningen blev i stället stor när åklagare Carl-Gunnar Fridolfsson (som i ett sent skede tog över ärendet efter Christer Jarlås) förklarade att han accepterar jägarnas påstående att påskjutningen var reell.
– Vi kan inte bevisa att det är en fejkad påskjutning. Alltså godtar vi att det har skett en påskjutning av något slag, eller att man har haft skäl att tro att skottet har träffat, säger åklagaren.
– Jag har ju kallat ett massa vittnen om det här, utbrast advokaten Lisa Länta som försvarar Robert Salomonsson.
Carl-Gunnar Fridolfsson konstaterar ett ärende präglat av starka känslor och höga stressnivåer. Han tillägger att åtalet mot de fyra jägarna möjligen kunde ha varit tydligare utformat.
Tuffa frågor
I sitt förhör med jägaren som påstås ha avlossat påskjutningsskottet ställde åklagaren flera tuffa frågor, han frågade kvinnan om hennes berättelse inte är en efterhandskonstruktion.
Varför ställde du sådana frågor om påskjutningen saknar betydelse för åtalet?
– Det kan man fråga sig. Jag var väl nyfiken på den frågan. Men utifrån åtalet spelar det ingen roll, det läggs så att säga inte dem till last, säger Carl-Gunnar Fridolfsson.
Rättegången fortsätter nästa vecka.
