Ska visent införas som ett nytt vilt i Sverige? Viltforskaren Carl-Gustaf Thulin går i envig med riksviltvårdskonsulenten Jens Gustafsson. De har helt olika inställning till rewilding och projektet ”Ett vildare Sverige”.
Foto: Montage Szczepan Klejbuk/Shutterstock.com Ska visent införas som ett nytt vilt i Sverige? Viltforskaren Carl-Gustaf Thulin går i envig med riksviltvårdskonsulenten Jens Gustafsson. De har helt olika inställning till rewilding och projektet ”Ett vildare Sverige”.

Rewilding – rätt eller fel?

Rewilding Europe, som drivs av Världsnaturfonden i Holland, har som mål att ”förvilda” en miljon hektar övergiven jordbruksmark fram till år 2020. Projektet ”Ett vildare Sverige” kan handla om att införa visent och vildrenar som nya bytesdjur till vargarna och ett nytt jaktbart vilt för jägarkåren. Men är rewilding en bra idé?

Den frågan skärskådas i novembernumret av Jakt & Jägare som ges ut den 6 november.
Journalisten Peter Nilsson har låtit viltforskaren Carl-Gustaf Thulin vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gå i envig med Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund (JRF).
De har helt olika inställning till rewilding och projektet ”Ett vildare Sverige”.
– Visenten är min personliga favorit. Vi behöver en stor, vild gräsätare och varför skulle inte vi i Sverige, precis som i Polen, kunna hysa en jaktbar stam av visenter, undrar Carl-Gustaf Thulin.
Såväl varg som björn har enligt Carl-Gustaf Thulin en självklar plats i den svenska faunan. Lika självklart tycker han det är att vi ska jaga dem.

Fler bytesdjur behövs för rovdjuren
– En förutsättning för starka och livskraftiga rovdjursstammar är att det finns tillräckligt med bytesdjur. Därför krävs starka stammar av älg och andra hjortdjur. Det glöms tyvärr ofta bort i rovdjursdebatten, kommenterar han.
Carl-Gustaf Thulin vill även dra en lans för älgen och annat hjortvilt som en viktig viltresurs.
Han hävdar att jägarna alltför länge har hukat inför storskogsbrukets kampanj mot hjortviltet i allmänhet och mot älgen i synnerhet. Allt prat om att det hade planterats mera tall i södra Sverige, om vi bara hade haft en glesare älgstam, tror han inte på.

Skogsbruket har fått bestämma
– Av någon anledning har skogsbruket fått ensidigt tolkningsföreträde när det gäller hur vi ska förvalta våra hjortviltstammar, säger Carl-Gustaf Thulin.
Han vill framhålla vildsvinen som ett bra exempel på en återinförd viltart som faktiskt gör nytta för den biologiska mångfalden.
– Jag har förståelse för att vissa lantbrukare upplever dem som ett problem, men vildsvinet har även många värden. De är underhållande att se på, har stort värde som jaktvilt och är goda att äta. Dessutom har vildsvinens bökande visat sig gynna biologisk mångfald, kommenterar Carl-Gustaf Thulin.

Otidsenligt EU-direktiv
Han ser EU-direktivet om att bekämpa vissa så kallade invasiva djurarter som både otidsenligt och befängt. Själv vill Thulin i stället se mer av allt vilt och tycker att vi allt för ensidigt bara fokuserar på problemen.
– Vi ska i stället se värdet i våra djur och här har jägarna en otroligt viktig uppgift. Ett vildare Sverige gynnar alla. Viltet, inte minst vildsvinet, är en förnyelsebar resurs som ger upplevelser och som vi dessutom kan jaga och äta.
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på JRF, ser däremot flera skäl varför vi inte ska ”gå in och peta i naturen” och återinföra eller nyintroducera djurarter. 

”Ett orealistiskt hobbyprojekt”
– Visenter är förvisso fantastiska djur, men vi får inte glömma att naturen såg helt annorlunda ut den gången de eventuellt fanns här i Skandinavien. På den tiden hade vi varken bilar eller motorvägar. Vi glömmer också lätt att det inte längre finns något ”naturligt” kvar i landskapet, invänder Jens Gustafsson.
– Ett ”vildare Sverige” är och förblir ett orealistiskt hobbyprojekt som varken gynnar jakten eller den biologiska mångfalden, hävdar han.
Jens Gustafsson tycker att rewildingrörelsen glömmer äganderätten för dem som berörs av att få in nya viltarter som påverkar de gröna näringarna som skogs- och jordbruk.

Sätter sig över äganderätten
– Genom att återinföra arter sätter man sig över äganderätten. Nyintroducerade arter riskerar att förorsaka skador som ingen kan förutse. Därför måste lantbrukarnas och markägarnas synpunkter väga mycket tungt när vi diskuterar att återinföra eller nyintroducera djurarter i Sverige, fastslår Jens Gustafsson.
Inte ens bävern som gjort comeback i svensk natur efter utsättningar är en renodlad positiv företeelse, argumenterar han.
– Bävern är ett fantastiskt trevligt vilt, inte minst för oss jägare, men samtidigt kan det förorsaka stora skador. Bävrarna får, liksom vildsvinen, inte bli för många. Då blir det bekymmersamt, kommenterar JRF:s riksviltvårdskonsulent.

Utsättning av änder för jakt
Han är även skeptisk till stödutsättningar av exempelvis gräsänder och fasaner för att få mer jaktmöjligheter.
– Det handlar inte om viltvård. Forskning har visat att utsättning av änder påverkar genetiken negativt. Uppfödda och utsatta gräsänder flyger som regel sämre, och de har sämre reproduktionsförmåga än vilda gräsänder, kommenterar Jens Gustafsson.

• Vad tycker du om rewilding?
Skriv en läsarkommentar nedan och delta i vår läsaromröstning till höger om artikeln.