Foto: Mats KarlssonFramifrån: Kristoffer Jäderlund, Allram, Joakim Nilsson och Jerker Pettersson.

Smålandsstövare räddad ur rävgryt

Smålandsstövaren Allram grävdes fram efter fyra timmar i ett gryt, räven kom undan. ”Han är ju alldeles för stor för att ge sig ner, men har inte en tanke på att lämna över till mindre hundar”, säger husse Patrik.

Slutet gott allting gott.
Efter att ha tillbringat en eftermiddag i ett rävgryt kunde fyraårige smålandsstövaren Allram återförenas med sin husse Patrik.
– Jag höll på och försökte få ut honom i säkert två timmar innan jag ringde en grytspecialist som jag känner. Han kunde inte komma själv men tipsade om räddningstjänsten, sedan gick det snabbt.

Träning inför rasprov
Äventyret började strax före klockan nio på morgonen ett par kilometer väster om Alberga utanför Eskilstuna.
Patrik som ska gå jaktprov med Allram till helgen, under smålandsstövarnas rasmästerskap, bestämde sig för att släppa honom innan arbetsdagen började.
– Det var ju tänkt att han skulle driva hare, men det blev räv. Han drev jättefint i 30 minuter, säger Patrik och fortsätter:
– Jag hann inte fram riktigt och Allram stack ner i stengrytet. Gången var som en kil som mynnade ut i en liten grotta, som precis var stor nog för att hunden skulle kunna vända på sig. Men sen var det tvärstopp.

Prisad hund förra året
När räddningstjänsten till slut lyckades befria Allram var han oskadd – och på jakthumör.
– Jag fick suga tag i nackskinnet, han ville i väg. Hundjäkel, det låg väl lite rävvittring i luften.
Patrik påpekar att det ultimata vore att få fram en mindre hund då jakten involverar gryt, men Allram vill alltid avsluta själv.
– Inte för att skryta men han var den framgångsrikaste smålandsstövaren förra säsongen, men han är ju naturligtvis alldeles för stor för att gå ner i rävgryt.

Hade träffats tidigare
Mats Karlsson, styrkeledare och deltidsbrandman i Västermo, ledde räddningsarbetet.
För honom var det en speciell känsla när det hela slutade lyckligt, det visade sig att han redan kände Allram.
– En fin hund, jag jagar själv och har träffat honom tidigare, säger han och tillägger:
– Det blev extra känslosamt att få fram honom efter att ha hört honom pipa och gny där nere.
Mats Karlsson beskriver en insats som vare sig var ofarlig eller lätt att genomföra.
Stenarna i grytet var upp mot två meter höga och faran för både hund och människor påtaglig om stenarna skulle komma i rörelse.

Tar med spade nästa gång
– Vi måste ju planera för vår egen säkerhet. Det handlar om att gräva försiktigt och skrapa. Det kan ju också finnas en räv där nere, och hunden kan vara skadad. Man vet inte vad man sticker in händerna i riktigt.
En lärdom tar Mats Karlsson med sig till nästa jakt, åtminstone om Allram ska med:
– Förutom bössan kommer jag att försöka komma ihåg en spade också.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på print
Dela på email
Ämnen i artikeln
Liknande artiklar
Hämtar artiklar ...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Fyll i din e-postadress och godkänn villkoren så får du automatiskt ett mejl varje dag med de senaste nyheterna.

Hämtar artiklar ...