Jägaren Ola Jönsson berättar att hunden fått upp ståndskall utanför Backe. När björnen kom ut ur skogen kunde jaktlaget se att den hoppade på tre ben och var märkbart mager.
– Det säger sig självt att den har svårt att hitta föda när den bara har tre ben, säger han till Östersunds-Posten.
Efter kontakt med polisens regionledningscentral i Umeå fick jägarna svaret att de inte fick skjuta björnen, utan att ”naturen ska ha sin gång”.
Polisen har fel
Men enligt polisens viltsamordnare Jon Lovén har jägarna i själva verket rätt att fatta beslutet själva – om de bedömer att djuret lider. Han hänvisar till jaktförordningen, som ger jägare rätt att avliva även fredat vilt om det är så skadat att det bör avlivas av djurskyddsskäl.
– Att de fått det svaret från polisen är olyckligt, säger Lovén.
Enligt honom är det viktigt att den som befinner sig på plats gör bedömningen, eftersom polisen sällan har möjlighet att avgöra djurets tillstånd på distans. Händelsen väcker frågan om hur väl polisens rutiner för viltärenden fungerar – och vilket ansvar jägare faktiskt har när de möter ett svårt skadat djur i naturen.
Fakta: Vad säger jaktförordningen om skadat vilt?
40 c § Jaktförordningen (2018:639)
Om frilevande vilt påträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas – även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark.
Tolkning:
Bestämmelsen innebär att en jägare som bedömer att ett vilt djur lider svårt har rätt att avliva det, oavsett art eller jaktstatus. Syftet är att förkorta djurets lidande.
Källa: regeringen.se, Jaktförordningen (1987:905) med senare ändringar.
