Studien, som publicerats i tidskriften Royal Society Open Science, bygger på analys av 84 vargskallar insamlade under de senaste två hundra åren. Med hjälp av avancerad 3D-teknik har forskarna kunnat jämföra både historiska och moderna exemplar. Resultaten visar att dagens vargar i Norge och Sverige har bredare pannben, mer markerade kindben och en nedåtlutande nos jämfört med vargar före populationskollapsen på 1960-talet.
– De här morfologiska förändringarna speglar de genetiska skiften som skedde när vargstammen nästan försvann, och sedan återuppstod tack vare några få invandrare, säger Dominika Bujnáková, doktorand vid Uleåborgs universitet och huvudförfattare till studien.
Tydligast i Sverige och Norge
I Finland märktes liknande förändringar, men de var inte lika tydliga som i Norge och Sverige. Forskarna menar också att bytestillgången kan ha spelat en roll. När älgstammen växte sig starkare fick vargarna återgå till storviltjakt, vilket kan ha påverkat skallens utveckling.
Studien visar även att vargar från djurparker och vissa museisamlingar hade avvikande skallformer, något som enligt forskarna understryker vikten av att tolka materialet i rätt sammanhang.
Forskarna framhåller att resultaten är ett exempel på hur både jakt, miljöförändringar och genflöden kan sätta spår i djurpopulationer – inte bara i arvsmassan, utan också i hur djuren faktiskt ser ut och lever.
Läs mer om studien här.
