Bakgrunden i målet är att det i området rådgivande ölgförvaltningsområdet beslutade att det krävdes 150 hektar för att få skjuta en älgkalv. Jägarens licensområde var endast 145 hektar. Det räckte därmed inte till för att få fälla en älgkalv, varvid länsstyrelsen avregistrerade området. Kammarrätten har nu fastslagit att detta var fel.
Får inte avgöra områdets existens
Vi kan utifrån denna dom konstatera, att det krav om minsta areal för att fälla en älgkalv, inte får avgöra existensen för ett redan befintligt licensområde.
Att det sedan möjligen kan ställas krav om en areal som tillåter en avskjutning av minst en älgkalv, för en nyregistrering av ett licensområde, det är en annan sak.
Kammarrättens dom slår fast, att arealkravet för att fälla älg är en sak och ett registrerat älglicensområde är en annan sak.
Att i dag registrera ett älglicensområde kostar en hel del och då kan man inte hålla på att registrera och avregistrera områden i takt med älgstammens variation.
Kan ses som en värdehandling
För att åskådliggöra utfallet i denna dom, så skulle jag vilja jämföra denna registreringskostnad för ett älglicensområde med ett pantbrev. Det handlar i båda fallen om en värdehandling.
En värdehandling kan ingen ta av oss på ett lättvindigt sätt, som länsstyrelsen i detta fall försökte.
Äger registrerat område
Min tolkning av denna dom är, att har man fått ett licensområde registrerat så äger man det, tills man själv avsäger sig det, eller att en ny lagstiftning avlägsnar registreringen. Så var det inte i detta fall.
Avslutningsvis kan sägas, att som det nu blev, fick denna jägare finna sig i att endast jaga älgkalv under fem dagar, eftersom hans licensområde var fem hektar för litet, utifrån de krav som ställdes från länsstyrelsen.
Ett annat år kan hans älglicensområde, som han nu genom denna dom fick behålla, räcka till för en kalvjakt under hela hösten.
Sture Nilsson Sjulsmark