Älgen är en nationalsymbol, skogens konung och en både uppskattad och självklar del i svensk natur. Med tanke på att den är en nationalklenod är det högst förståeligt att många har uttryckt oro över det sjunkande antalet älgar i svenska skogar och under året har det förts en intensiv debatt kring en stadigt krympande älgstam.
Älgstammens storlek har sjunkit med en tredjedel på tio år, ännu mer i landets norra delar. Att minska älgstammen har varit en aktiv strategi för att på så sätt reducera betesskadorna i svenskt skogsbruk.
Älgen minskar, vargen ökar
Det finns två huvudspår om man vill minska älgstammen, det ena är att öka antalet älgar som får skjutas under jaktsäsongen och det andra är att minska jakten på älgens naturliga fiender i skogen, alltså varg, björn, järv och lo.
I samma takt som älgarna minskar verkar vargarna öka. Trots beslut om att Sveriges vargstam ska bestå av 170–270 individer mot dagens 450 blev årets tilldelning i licensjakten endast 36 vargar, alltså en mycket liten minskning av vargstammen.
När vargen själv får välja blir det älg till middag, företrädesvis tar vargarna unga älgar men de kan även fälla större djur, för att värna älgen måste vargstammen minska, framför allt i områden där det är ont om annat klövvilt för vargen att äta.
Orimliga avskjutningskrav
Betesskadad skog kostar flera miljarder årligen så det är förståeligt att incitamenten för att få bukt med dessa skador är stora. Det som är problematiskt är att vi nu har minskat älgstammen kraftigt, men betesskadorna har inte minskat i samma takt.
Under 2021 inventerades betesskadad tall på Gotland, andelen tall med skador var 12 procent, samma siffra som i Svealand. Men på Gotland finns varken älg, dov- eller kronhjort. Däremot finns det rådjur.
Så trots att älgen uppenbarligen inte är det största problemet när det kommer till betesskadad skog kan vi läsa i media om skogsbolag som tar saken i egna händer och bildar älgförvaltningsområden där det förestår som att förvaltningen är mer utrotande än adaptiv. Skogsbolagens högt ställda avskjutningskrav på jaktlagen är helt orimliga.
Detta i kombination med att vargstammen tillåts växa i det närmaste obegränsat gör att älgen är alldeles för hårt ansatt och om vi inte agerar på ett kraftfullt sätt kan skogens konung snart komma ersättas av stygga vargen. Förutom att det är djupt olyckligt för älgen så drabbas andra grupper i samhället av en ökad vargstam, i brist på älg river vargen gärna både hundar och får vilket skapar stor otrygghet i vargtäta områden.
Ny jakt- och viltvårdsmyndighet
Vi sverigedemokrater ser med tillförsikt fram mot bildandet av en ny jakt- och viltvårdsmyndighet. Vi tror att det då finns förutsättningar att se över förvaltningsmodellen för älg så att den primärt syftar till en frisk och livskraftig älgstam i stället för att dansa efter skogsbolagens pipa, och att licensjakten på varg leder mot av riksdagen beslutad populationsstorlek.
MARTIN KINNUNEN, SD
riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
MAGNUS PERSSON, SD
riksdagsledamot och jaktpolitisk talesperson
MATTIAS ERIKSSON FALK, SD
riksdagsledamot och ansvarig för skogsfrågor
