Källa
Mlíkovský, Jiří. 2011. “The authorship and type locality of Phalacrocorax carbo sinensis.” Bulletin of the British Ornithologists’ Club 131(4), 292–295.
På den socialdemokratiska partikongressen i november 2021 antogs en motion från riksdagsman Björn Petersson från Torsås i Kalmar län om kraftfulla åtgärder mot mellanskarven. Efter votering beslutades att
- Socialdemokraterna verkar för en kraftig minskning av antalet mellanskarv
- Socialdemokraterna verkar för en stam av mellanskarv som är hållbar för svensk fauna i övrigt
- Socialdemokraterna verkar för en stam av mellanskarv som är hållbar ur ett kustmiljöperspektiv.
Mellanskarv blev storskarv
I juni valåret 2022 gav därför dåvarande landsbygdsministern Anna-Caren Sätherberg (S) Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i ”uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen för storskarv samt öka kunskapen om storskarvens predation och födosök”. Förvaltningsplanen skulle levereras senast 30 november 2023.
Den 27 november 2023 offentliggjorde Naturvårdsverket på sin webbplats, som delredovisning ”Nationell förvaltningsplan för storskarv 2023” samt ytterligare en rad dokument, bland annat ”Kunskapssammanställning storskarv” och ”Naturvårdsverkets riktlinjer för beslut om skyddsjakt”.
En slutredovisning av regeringsuppdraget ska ske senast den 30 november 2024 och ”innehålla kompletterande studier som förstärker kunskapen nationellt och regionalt om storskarven och därmed ger stöd åt en ekosystembaserad förvaltning som omfattar fisket”.
Gör frågan onödigt svårbegriplig
I alla Naturvårdsverkets tre förvaltningsplaner – 2002, 2014 samt i den senaste, 2023 – benämns fågeln omväxlande skarv, storskarv eller mellanskarv. Även andra myndigheter, organisationer samt media gör på samma sätt.
Tyvärr kan denna namnförbistring göra den kontroversiella och mycket inflammerade skarvfrågan onödigt svårbegriplig, inte minst för ”gemene man” och andra läsare som inte är så insatta i skarvarnas systematik, taxonomi och nomenklatur. Också de mycket fisk- eller fågelintresserade som har följt den stora och ofta mycket förvirrande skarvdebatten de senaste decennierna i Sverige och resten av Europa torde ha vissa svårigheter att hänga med i svängarna.
Motsättningarna är ju stora, inte minst mellan de som vill skydda skarven och de som vill skjuta skarven. En motsättning som delvis hänger ihop med, och förstärks av, den långvariga (mer än 200-åriga) namnförbistring som råder. Både när det gäller det vetenskapliga namnet och det så kallade trivialnamnet på den fågel (det taxon) som skarvfrågan handlar om.
Det är mycket olyckligt att något så komplicerat och inflammerat som skarvfrågan görs om möjligt ännu mer förvirrande för den intresserade allmänheten om myndigheter genom en onödig namnförbistring bidrar till oklarheter och missförstånd, som att ”storskarven skulle komma från Kina och därmed inte förekomma naturligt i vår fauna” och liknande obegripligheter.
Borde kallas kinesisk skarv
Vid en snabb sökning i ”Nationell förvaltningsplan för storskarv 2023” på ”-skarv” i olika kombinationer blev antalet träffar 620, för ”storskarv” 492, ”atlantstorskarv” 14, ”mellanskarv” 46 och ”kinesisk skarv” 0 träffar. Och för de vetenskapliga namnen ”Phalacrocorax carbo sinensis” 45, ”Phalacrocorax carbo carbo” 9, Phalacrocorax carbo (ensamt eller i kombination med carbo eller sinensis) 77.
Den skarv som det handlar om har i dag det av The International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) accepterade vetenskapliga namnet Phalacrocorax carbo sinensis (Staunton, 1796). Vägen dit har varit milt sagt lång och krokigoch skulle kräva en mindre avhandling att redogöra för.
De namn på fågeln kopplat till bilden som illustrerar Stauntonsbeskrivning 1796är enligt Mlikovsky, 2011 ”The Pelicanus [sicj sinensis or Fishing Corvorant [sic] of China”. Därmed borde de ersätta namnen som professor Sven Nilsson i Lund gav fågeln när den för första gången häckade i Sverige i början på 1800-talet. Såvitt känt är det ju, förutom toppskarven Gulosus aristotelis, endast P.c.sinensis som, efter en tids bortavaro, sedan 1948 ånyo häckar i Sverige och har det vetenskapliga namnet Phalacrocorax carbo sinensis Staunton 1796. Trivialnamnet bör då rimligen vara kinesisk fiskeskarv, vilket kanske kan förenklas till kinesisk skarv.
Sven Nilssons namn mellanskarf och Phalacrocorax carbo medius N. bör därför inte längre användas.
