Under jakt skadades min blandrastik av ett vildsvin. Som jägare och hundägare vet man att sådant kan hända, men det är aldrig roligt när ens fyrbenta jaktkamrat råkar illa ut.
En tvåbent jaktkamrat gav mig numret till en pensionerad veterinär som fortfarande hjälper till ibland. Jag ringde, men fick inget svar. Då fick jag numret till ytterligare en veterinär, men inte heller där svarade någon.
Jaha, tänkte jag. Då blir det väl att åka utanför Östergötland igen.
Ville prata med någon
Ni som har läst min tidigare artikel om svensk veterinärvård vet att mitt senaste besök på ett av Sveriges största djursjukhus slutade med att jag tillbringade nio timmar där med min bayerska viltspårhund. Därefter kunde jag åka hem med några utskrivna tabletter och en nota som inte direkt gjorde mig på bättre humör.
Nu satt jag alltså återigen i bilen med en skadad hund och ringde det stora djursjukhuset i länet. Och trots att jag valde knappalternativet “akut” fick jag lyssna på en telefonsvarare som informerade om diverse erbjudanden och möjligheten att boka tid via nätet.
Via nätet?!
Jag körde bil, hade en skadad hund och ville prata med en människa. Inte navigera runt på en webbplats!
Ringde tillbaka
Mitt i allt detta ringde plötsligt den pensionerade veterinären tillbaka. Jag förklarade situationen och fick en enda fråga:
– Hur lång tid har du hit?
– Ungefär 45 minuter, svarade jag.
– Det blir lagom. Då hinner jag förbereda.
Inga långa frågeformulär. Inga knappval. Inget prat om att registrera sig eller boka via någon app. Bara en veterinär som konstaterar att det finns en skadad hund som behöver hjälp.
Efter 38 minuter ringde han igen.
– Hur långt har du kvar?
– Ungefär tio minuter.
– Bra, då åker jag och vaccinerar några hästar under tiden.
Inga konstigheter
Vad i hela friden?! Pulsen steg och minnena från det förra veterinärbesöket gjorde sig påminda.
Men vet ni vad? Jag hann knappt komma innanför dörren förrän veterinären dök upp. Lugn, trevlig, saklig och oerhört professionell. Inget krångel. Inga konstigheter. Bara ett genuint intresse för att hjälpa min hund.
Ungefär 40 minuter senare var allt klart. Under den tiden hade han sövt hunden, sytt ihop skadan, passat på att ta bort tandsten och väckt henne igen.
40 minuter!Jämför det med mina tidigare nio timmar på det stora djursjukhuset.
Såg tusenlapparna rulla
Så kom vi till den del som jag nästan fasade mest för. Betalningen.
Det var trots allt lördag. En akut skadad hund. Sövning, sårvård, tandstensborttagning och uppvaknande. Jag såg framför mig hur tusenlapparna skulle börja rulla i väg.
Veterinären skrev lugnt och metodiskt sin specifikation medan jag stod bredvid och nästan kände hur knäna började darra.
Och när han presenterade slutsumman trodde jag knappt mina ögon. Hela besöket kostade ungefär en fjärdedel av vad mitt tidigare besök på det stora djursjukhuset hade kostat!
En fjärdedel!
Nu är jag fullt medveten om att man inte kan jämföra två olika veterinärbesök rakt av. Stora djursjukhus har en annan organisation, avancerad utrustning, större personalstyrka och helt andra kostnader. Och naturligtvis behövs de, inte minst när våra djur drabbas av allvarliga skador och sjukdomar som kräver specialistvård.
Men någonstans måste man ändå få fundera över hur stora skillnaderna kan vara.
En dålig känsla
Under mitt småprat med den pensionerade veterinären kom vi också in på något som jag länge har funderat över, och som gjorde mig ännu mer övertygad om att det finns anledning att diskutera hur dagens veterinärvård fungerar.
Jag har vid tidigare tillfällen fått känslan av att det inte enbart är djurets behov av vård som avgör hur angelägen en veterinärmottagning är att ta emot det.
När man ringer med en sjuk hund kommer frågorna: Hur dålig är hunden? Vilka symtom har den? Hur länge har den varit sjuk?
Naturligtvis måste en veterinär ställa sådana frågor för att bedöma hur brådskande situationen är. Det förstår till och med jag. Men ibland har jag fått en obehaglig känsla av att det också handlar om hur omfattande, och därmed hur kostsam, behandlingen kan förväntas bli.
En hund som behöver röntgas, lämna blodprover och kanske läggas in över natten genererar naturligtvis helt andra intäkter än en hund som bara behöver undersökas, få några tabletter och sedan åka hem.
Jag påstår inte att det är så veterinärmottagningarna resonerar. Men efter mina egna erfarenheter är det svårt att helt slå bort tanken.
Är min hund lönsam?
Och det är kanske just där problemet ligger.
När man som djurägare börjar fundera över om ens hund är tillräckligt lönsam för att få hjälp, då har något hänt med förtroendet för veterinärvården.
Det är en känsla jag helst skulle vilja slippa ha.
För när jag ringer en veterinär med en sjuk eller skadad hund vill jag känna att det är hundens behov av vård som kommer först. Och det var precis den känslan som jag fick hos den pensionerade veterinären i helgen.
Någon som bryr sig
För mig handlar bra veterinärvård inte om hur imponerande receptionen är, hur många knappval telefonväxeln har eller hur avancerat bokningssystemet fungerar.
Det handlar om att få hjälp när man behöver den. Att mötas av någon som bryr sig, som kan sitt yrke och som ser en skadad hund framför sig i stället för ett ärendenummer.
Den pensionerade veterinären vill inte bli namngiven, och det respekterar jag naturligtvis. Men jag hoppas verkligen att han förstår hur mycket hans insats betydde. Inte bara för min hund, utan också för min syn på vad riktig veterinärvård kan vara.
Personligt engagemang
Jag är övertygad om att det finns många fler som han runt om i landet. Små, ofta fristående veterinärmottagningar där erfarenhet, personligt engagemang och yrkesstolthet fortfarande står i centrum.

Foto: Mari Edman
Det är dessa veterinärer som jag vill lyfta fram.
För i en tid då mycket ska centraliseras, effektiviseras och organiseras i allt större enheter är det lätt att glömma bort värdet av den lilla verksamheten och den personliga kontakten.
Till alla er mindre veterinärer som gör ert yttersta för våra djur, som ställer upp när det verkligen behövs och som fortfarande ser människan bakom djuret:
Ni är guld värda!