Vad tycker du?
Jakt & Jägare välkomnar debattartiklar. Använd gärna vårt webbformulär. Du hittar det här.
Anders Sjölander beskriver en situation som många djurägare kan känna igen sig i. När ett älskat djur blir sjukt vill man snabbt få hjälp och veta vart man ska vända sig. Att behöva kontakta flera veterinärkliniker utan att få en tid skapar förståeligt nog både oro och frustration. Den upplevelsen behöver tas på allvar.
Samtidigt finns det några viktiga aspekter av hur djursjukvården fungerar som förtjänar att lyftas i diskussionen.
Viktig medicinsk funktion
Sjölander beskriver bland annat hur han fick svara på ett stort antal frågor i telefon innan han fick besked om att kliniken inte kunde ta emot hans hund. Det kan naturligtvis upplevas frustrerande, men frågorna fyller en viktig medicinsk funktion.
Inom djursjukvården, precis som inom humanvården, behöver patienter prioriteras utifrån hur allvarligt deras tillstånd är. Denna bedömning kallas triagering. När en djurägare kontaktar en klinik behöver personalen försöka avgöra om djuret behöver omedelbar vård, bör undersökas inom kort eller kan avvakta till ordinarie mottagningstid. Det är samma grundprincip som används när människor kontaktar sjukvårdsrådgivningen.
Men triageringen handlar också om något annat. Kliniken måste bedöma om den faktiskt har förutsättningar att ta hand om just den patienten. Finns rätt veterinärmedicinsk kompetens tillgänglig? Finns nödvändig diagnostisk utrustning, personal och möjlighet till exempelvis stationärvård om djuret behöver läggas in? En klinik kan vara fullt kapabel att behandla vissa akuta tillstånd men sakna resurser för andra. Att ta emot en patient utan möjlighet att ge den vård som kan behövas är inte nödvändigtvis att hjälpa djuret.
Det är därför inte alltid möjligt att ge besked om en ledig tid innan man har fått en uppfattning om patientens tillstånd och vårdbehov.
Digital rådgivning
Här finns också möjligheter som inte alltid är kända för alla djurägare. I dag erbjuder flera aktörer digital veterinär rådgivning, ibland utan extra kostnad genom djurförsäkringen. Via dessa tjänster kan djurägaren få en första veterinärmedicinsk bedömning och råd om hur brådskande situationen är. I många fall kan veterinären också hjälpa till att hänvisa till en lämplig vårdgivare i närområdet, eller bedöma om det är rimligt att avvakta och boka en tid under ordinarie öppettider. Digital rådgivning ersätter naturligtvis inte en fysisk undersökning när en sådan behövs, men kan vara ett värdefullt stöd för att hitta rätt vårdnivå.
Det verkligt bekymmersamma i Sjölanders berättelse är därför inte att klinikerna ställde frågor, utan att han hade svårt att hitta en mottagning som kunde ta emot hans hund.
Hög arbetsbelastning
Det leder oss till en större fråga: hur säkerställer vi att det finns tillräcklig veterinärmedicinsk kompetens tillgänglig när djuren behöver vård?
Att upprätthålla akut- och jourverksamhet är resurskrävande. Det behövs veterinärer och annan djurhälsopersonal med rätt kompetens, diagnostisk utrustning, lokaler och ibland möjlighet till vård dygnet runt. Den beredskapen måste finnas även när det inte finns patienter som fullt ut utnyttjar resurserna.
Samtidigt visar Sveriges Veterinärförbunds senaste arbetsmiljöenkät att tre av tio veterinärer arbetar deltid på grund av arbetsbelastningen. Många överväger också att minska sin arbetstid ytterligare, byta arbetsplats eller lämna yrket. Det innebär att viktig kompetens och vårdkapacitet riskerar att försvinna ur djursjukvården.
Vi behöver självklart utbilda fler veterinärer, men det tar minst fem och ett halvt år att utbilda en ny veterinär och ytterligare tid att bygga den erfarenhet som behövs för avancerad klinisk verksamhet och jourarbete. Att skapa arbetsvillkor som gör att redan yrkesverksamma veterinärer kan och vill stanna kvar är därför en avgörande del av lösningen på tillgänglighetsproblemen.
Välkomnar ökad pristransparens
Frågan om kostnaderna är samtidigt både viktig och berättigad. Sveriges Veterinärförbund välkomnar ökad pristransparens och bättre möjligheter för djurägare att förstå vilka vårdalternativ som finns och vad de kan komma att kosta. Veterinärmedicin innebär dock ofta att diagnos, prognos och behandlingsbehov inte kan fastställas i förväg. Därför behöver informationen om kostnader också kunna anpassas när nya medicinska omständigheter framkommer.
Det är också viktigt att komma ihåg att den mest avancerade vården inte alltid är den mest lämpliga för varje enskilt djur. God veterinärmedicin handlar om att tillsammans med djurägaren diskutera medicinskt försvarbara alternativ utifrån djurets behov, prognos och djurägarens förutsättningar. Detta brukar beskrivas som Spectrum of Care.
Rätt vård är inte alltid mest vård – men den måste alltid vara god vård.
På samma sida
Djurägare och veterinärer står inte på varsin sida i dessa frågor. Vi vill att sjuka och skadade djur ska få god vård när de behöver den, att djurägare ska känna trygghet i de medicinska besluten och förstå vilka kostnader som kan uppstå samt att veterinärer ska ha förutsättningar att utföra sitt arbete med djurets bästa i centrum.
För att nå dit behöver vi både en öppen diskussion om djursjukvårdens kostnader och ett lika stort engagemang för den kompetens, arbetsmiljö och beredskap som gör vården möjlig.
