Vårdagjämningen är passerad och för var dag blir det allt ljusare, allt längre. Livgivande grönska spirar, flyttfåglarna återvänder och årets kullar av vilt föds inom kort. En härlig tid av överflöd för oss viltförvaltare, och till hösten får vi förmånen att ta del av överskott av tillväxten.
Vi jägare förvaltar viltstammar hållbart, och nyttjar räntan, medan vi inte urholkar viltkapitalet. Tyvärr orsakar regelverken hinder och nu har vi misshushållning i älgförvaltningen. Goda intentioner mals ner i en beräkningssnurra, men i allt fler områden förtärs sedan älgkapitalet i rovdjurens käftar.
Den del av klövviltsförvaltningen som omgärdas av mest myndighetshantering avlägsnar sig fran malen, vilket leder till att parterna tappar tillit till både varandra och systemet. Även ickejägare lyfter saknad av älgkött, som jägare tidigare ar generöst har delat med sig av men som nu inte längre finns. Här behövs nya tag.
För mig är lösningen inte mer byråkratisk styrning, utan låt i stället jägare och markägare lokalt fatta beslut utifrån kunnande och egna avvägningar. På så sätt minskas byråkratin och kostnaderna, och rådigheten över viltresurserna blir lokal.
Betydande kostnader
En än mer myndighetspåverkad viltförvaltning, med betydande kostnader, är förvaltningen av stora rovdjur. 2023 fick länsstyrelserna 75 miljoner kronor för stora rovdjur. Fördelat på de cirka 5 000 stora rovdjuren som inventeras fram blir det 15 000 kronor per djur. Till det kommer de än större samhälleliga kostnader, i form av bland annat minskad tillit och konstant stress och kris, som tamdjursägare med stora rovdjur i sin närhet lever under.
Skulle skogens konung, älgen, utsättas för denna typ av administration skulle inventeringskostnaden nalkas 1,5 miljarder kronor.
Jägarnas insats kostnadsfri
Regeringen har goda intentioner med att sänka antalet vargar, förenkla skyddsjaktsreglerna och utveckla rätten att försvara egendom. Jägarnas Riksförbund stödjer det arbetet fullt ut, men ser även att kostnaderna för att förvalta behöver effektiviseras. Vi jägare tar, utan kostnad för samhället, fram och rapporterar in data som ger tillräcklig kunskap för att beräkna älgpopulationen. Det är kostnadseffektivt.
De fyra stora rovdjuren har alla gynnsam bevarandestatus och förvaltningen behöver effektiviseras. Vi behöver inte längre veta varje vargs härstamning. Vargarna har bekräftat att de förökar sig utan problem trots att de är släkt. Samhällets resurser behöver hushållas bättre med!
