Opinion

Jag har alltsedan mina första inhopp i rovdjursdebatten efterlyst ordentliga utredningar, som visar vilka konsekvenser olika storlekar på rovdjursstammarna skulle kunna få. Ännu har inga sådana utredningar gjorts, vilket har lett till den minst sagt besvärliga situation, som miljöministern nu står inför, när han skall försöka lösa problemet med inaveln i den svenska vargstammen och samtidigt få en ökad acceptans för den svenska rovdjurspolitiken.

1 000 vargar i Sverige förstör 25 procent av vår mest miljövänliga och ekologiskt uthålliga köttproduktion. Detta i sin tur leder till en import av varor från länder, som bidrar till en klimat- och miljöförstöring av stora mått. Det är det häpnadsväckande resultatet som Svenska Naturskyddsföreningen med Mikael Karlsson i spetsen uppnår med sin rovdjurspolitik. Det här stöttas av en regering som själva vill ägna sig åt politisk centralstyrning av markanvändningen? undrar Mats Persson i ett debattinlägg.

Den senaste tiden har det varit minst sagt svängiga uttalanden av olika inblandade i hanteringen av den östeuropeiska grupp vargar som för närvarande vistas i Sverige. Därför måste man fråga sig: Hur många vargar trampar svensk mark egentligen? undrar Kjell Dahlin i ett debattinlägg.

Storskogsbruket måste åläggas att lämna en större andel gammelskog. Större hänsyn måste tas vill ekosystemet och det vilt som lever i skogarna, menar ordföranden i Jägarnas Riksförbund Dalarna i debattartikel här nedan.

Lågt räknat kostade rovdjuren drygt 200 miljoner kronor bara under förra året. Det konstaterar Bengt-Anders Johansson, moderaternas jaktpolitiska talesperson, i en debattartikel. Men kostnaderna är inte det viktigaste, anser han.
”Det intressanta är att Alliansens rovdjurspolitik vilar på en stabil grund av fakta, inventeringar och forskning”, skriver Bengt-Anders Johansson