Opinion

I onsdags släpptes 9-åriga Pia ut för sin kvällsrastning. Hon försvann spårlöst, vilket naturligtvis var helt emot hennes vanliga beteende.

En av de mer viktiga omständigheterna i debatten om djuren i vår natur handlar om huruvida de olika arterna har någon uppgift eller ej. Jag hävdar, vilket jag förfäktat tidigare i flera sammanhang, att det inte finns någon speciell uppgift eller funktion för olika specifika arter.

Polisen har fått rapporter om att ungdomar tar sig in i fårhagar och skrämmer djuren i Västerås. Beslut har sedan tagits att ställa ut polisbeskydd för fåren. En fråga som kan och bör ställas är då varför inte samma polisinsats görs när vargen skrämmer och dödar får.

Under början av augusti har jag upplevt en hel del märkliga saker i vår natur och hos våra myndigheter som får mig att häpna. Jag trodde inte att det var så illa! Jag påstår att den handfulla skara av rovdjursälskare, och dit hänför jag även vissa tjänstemän på vår egen länsstyrelse i Dalarna, är att likna vid religiösa fanatiker.

Under vårvintern 2007 gjordes en enkät i Voxnabruk, Gästrikland, i syfte att klargöra vad befolkningen som lever nära varg anser. 357 personer eller 60 procent av de boende i samhället svarade på enkäten och 96 procent sade nej till varg i sitt närområde, 83 procent hade någon gång gjort en vargobservation.

Rovdjursdebattören Calle Seleborg har sett dramadokumentären från brittiska BBC om vargangrepp. TV-filmen handlar om en verklig händelse i Gysinge i Gästrikland på 1820-talet. Två vargar hittas och tas om hand av människor. En av vargarna behandlas väl, den andra misshandlas. De mer eller mindre tama vargarna släpps sedan ut i skogen. Sedan börjar barnkropp efter barnkropp hittas... Både Svenska naturskyddsföreningen och rovdjursföreningen befarar att TV-filmen ökar rädslan för vilda vargar.