Foto: Bertil Pettersson Vi behöver bruka naturen klokt med människan som en självklar del och JRF:s stämmobeslut ”nej till frilevande varg” som humanistiskt mål, tycker Solveig Larsson.

Vi behöver bruka våra naturresurser ännu bättre

I Ukrainakrigets skugga är det mycket som omvärderas i samhället. Det ger de urbana betraktarnas inhumana syn på brukare av naturresurserna – som vilt – rejäla problem, skriver JRF:s förbundsordförande.

Månaden maj är full av ljus, livgivande återfödelse av växtlighet och årets kull av viltungar är här. I år – med krigets dödande, förödelse samt miljontals människor som har tvingats på flykt i vårt närområde – ger vårens ljus och liv ännu mer livskvalitet och möjlighet till glädje.

Mycket omvärderas nu rejält i samhället. En säker tillgång på livsmedel och energi till rimliga priser inom landets gränser står högt upp på politikens dagordning. Även bristen på viltkött lyfts fram.

Rejäla problem med synskärpan

De urbana betraktarnas inhumana syn på brukare av naturresurserna, som vilt, får rejäla problem med synskärpan i rewildingideologin i denna omvärdering. När det som kan brukas fram i landet är det som vi säkert kan äta, helst förnybart och hållbart, måste vi bruka vår natur maximalt, även viltresursen.

Betraktarnas syn på människans skadliga roll i naturen, som enligt dem bör lämnas helt i fred, gör det tomt i butikerna. Men ändå ska betraktarna på något mirakulöst sätt fortsatt kunna äta exotiska importerade vegetariska livsmedel utan att naturen har blandats in.

Inte lätt att förstå betraktarna

Att försöka förstå hur betraktarna har hamnat så avståndstagande och människofientligt i sin syn på bruk av den förnybara soldrivna fotosyntesens årliga livgivande överflöd är inte lätt. I vart fall har de haft väldig otur när de har tänkt.

Om sedan glappet mellan verkligheten och de oturliga tankarna leder till samhällsfarliga aktiviteter – som när djurrättsaktivister terroriserar djurbönder, minkfarmare och vargjägare eller hindrar trafiken – hotas demokratiska rättigheter.

Vi brukare behöver förstå betraktarnas feltankar och inse att urbana betraktare har ett tufft uppvaknande. Framöver behöver vi tillsammans bruka våra naturresurser ännu bättre i demokrati och frihet.

Brukarna är förlorarna

Vargens, och andra stora rovdjurs, expansion – som har regisserats av EU-kommissionens rewildingfanatiska tjänstemän i kombination med den svenska inställningen att bli ”bäst i EU-klassen” – har haft extrem framgång med brukarna i rovdjurens framfart som förlorare, ofta med bara spillror av gott tryggt liv kvar.

Viltmyndigheten Naturvårdsverket redovisar nu att försiktighetsprincipen och osäkerheten i forskarnas kalkyler leder till att vi bör ha 33 procent mer varg än den beslutade gynnsamma bevarandestatusen på 300. En sårbarhetsanalys (utan plötslig förändring i dödlighet) för Skandinavien visade år 2012 att 40 vargar behövdes. Nu har den siffran växt till 400 i enbart Sverige.

Det är en absurd utveckling. Vi behöver bruka naturen klokt med människan som en självklar del och JRF:s stämmobeslut ”nej till frilevande varg” som humanistiskt mål!