Försommaren får sedan några år tillbaka en fin start när vi via slow-tv kan följa skogens konung på väg till sommarlandet. Det är en unik möjlighet att betrakta älgars betande och interaktion inför att rätt känsla ska infinna sig för att de ska simma över älven. På skärmen passerar välnärda högdräktiga älgkor med siktet inställt på bästa sommarresidenset för att föda upp årets avkomma.
Tyvärr verkar dock en hög andel av kalvarna aldrig få uppleva sommaren, utan de dräps av rovdjur. Det är en drastisk förändring som behöver synliggöras tydligare i älgförvaltningen. Den rätta känslan under älgjakten får svårare att infinna sig när kalvar inte dyker upp vid jakten. För jägare, som i förvaltningen beskattar räntan genom hög kalvavskjutning, är rädda om kapitalet och undviker att fälla stora älgkor i detta läge!
Länsstyrelserna träter om vargbördan
Den ”rätta” myndighetskänslan i den byråkratiska fördelningen av stora rovdjur mellan de län som ska hysa dem den kommande femårsperioden håller på att klarna. Sverige har förbundit sig internationellt att upprätthålla ett visst antal (referensvärdet) av björn, varg, järv och lo. Och för björn, järv och lo har länen kommit överens om fördelningen av miniminivåer.
Uppenbart är att statens regionala företrädare, länsstyrelserna, inte vill ha dagens antal vargar och därmed inte nuvarande referensvärde på varg.
Men när det gäller varg fortsätter trätan mellan länen i Syd- och Mellansverige om vem som ska tvingas ta bördan. Uppenbart är att statens regionala företrädare, länsstyrelserna, inte vill ha dagens antal vargar och därmed inte nuvarande referensvärde på varg. Regeringens mål att sänka vargstammen till närmare 170 vargar verkar ha gott stöd!
Nu gäller att kommande beslut om att sänka vargstammen går att genomföra i praktiken. Både i rapporteringen till EU och så att länen får införa omgående miniminivåbeslut som stämmer med regeringens kommande sänkning av referensvärdet. Detta har JRF påtalat till regeringen, då risken annars finns att bra beslut fastnar i byråkratin.
Det totala rovdjurstrycket beaktas för lite
Varje län med miniminivå fattar i närtid sina regionala beslut om förvaltningen av de stora rovdjuren under den kommande femårsperioden. Många läns viltförvaltningsdelegationer beslutar om förvaltningsmål som är klart högre än det beslutade betinget på miniminivå, trots att det inte finns juridiskt tvingande regler.
Vid tidigare beslutstillfällen har det totala rovdjurstrycket beaktats för lite. Här behöver viltförvaltningsdelegationerna – där representanter för jordbruk, skogsbruk, jakt och renskötsel ingår – tydligare lyfta fram den socioekonomiska bördan som stora rovdjur innebär och kräva att antalet stora rovdjur vara på miniminivå.
Vi kräver att EU ska öppna upp regler – men vi behöver städa på hemmaplan också och se till att vi inte har en egentillverkad uppskalad rovdjursbörda på grund av onödiga förvaltningsmål!
