Två hagelbössor, med och utan kindstöd. Observera att de har ett enkelt sikte, det hade alla Remington-hagelbössorna. Den undre bössan är äldre eftersom den har framstocken fastsatt med en tvärgående regel. Senare skruvades de fast underifrån.
Två hagelbössor, med och utan kindstöd. Observera att de har ett enkelt sikte, det hade alla Remington-hagelbössorna. Den undre bössan är äldre eftersom den har framstocken fastsatt med en tvärgående regel. Senare skruvades de fast underifrån.

Rullblockare

I J&J nummer 10-07 såg vi på Husqvarnas kombivapen. Nu går vi vidare med en annan av Husqvarnas vapentyper. Det är enkelpipiga hagel- och kulvapen byggda på Remington Rolling Block, eller rullblockare som det heter på svenska. Mekanismen utvecklades i mitten av 1860-talet av två amerikaner, Leonard Geiger och Joseph Rider, på Remington-fabriken.

Remingtonmekanismen är både stark och genialiskt enkel. Mekanismen utsattes för hårda prov på olika provanstalter. På provanstalten i Liege laddades ett gevär med Remington-mekanism med 50 gram svartkrut, det var tio gånger den laddning som användes i den svenska armépatronen 12,7×44. Dessutom knackades 40 kulor in i pipan, vilket mekanismen klarade utan problem.

Jämfört med mynningsladdarna, som rullblockaren ersatte, ökade eldhastigheten markant. Jag har sett en uppgift att det rent teoretiskt skulle gå att skjuta runt 15 skott i minuten med en Remington Rolling Block. Detta har dock inte med jakt att göra.

Användes flitigt

Remington-geväret fick stor användning i USA både som jaktvapen och i indiankrigen. Det antogs som militärvapen bland annat i Sverige, Danmark, Norge, Italien, Österrike, Kina, Egypten och Argentina.

I USA användes emellertid huvudsakligen Springfield-geväret som militärt vapen. På en stor världsutställning i Paris 1867 bedömdes Remington-mekanismen som världens bästa och den fick en silvermedalj, vilket var den högsta utmärkelsen där för vapen. Remington-mekanismen blev emellertid snart omodern som militärt vapen. På 1890-talet ersattes den av repeterstudsare med högre eldhastighet.

Som jaktgevär levde Remington-mekanismen kvar längre och då speciellt i Sverige. När man ser i gamla tyska vapenkataloger från runt förra sekelskiftet, finns där få jaktvapen med Remington-mekanism.

Husqvarnavapen

Däremot hade Husqvarna ett stort sortiment av både hagelvapen och kulgevär med Remington-mekanism i sina kataloger från den tiden.

En förklaring är att Husqvarna tillverkade mängder av militära vapen med Remington-mekanism från 1867 och drygt ett årtioende framåt. Produktionen var störst 1872 med 18 311 levererade gevär. Från mitten av 1870-talet minskade beställningarna drastiskt och Husqvarna satsade på civila jaktvapen.

Eftersom man hade maskinerna och kunnandet att tillverka vapen med Remington-mekanism, blev detta en av vapentyperna som de satsade på. Förmodligen passade vapentypen svenska jägare på landsbygden som ville ha ett relativt billigt men tillförlitligt vapen av god kvalitet. En av hagelmodellerna fanns faktiskt med i katalogerna ända fram till i början av 1950-talet.

Stort sortiment

Det var 1877 som Husqvarna på allvar började satsa på jaktvapen. Redan från början hade de ett stort sortiment av vapen. I katalogen från 1878 finns inte mindre än cirka 15 modeller av dubbelpipiga hanbössor. Visserligen är det bara detaljer och pipstål som skiljer mellan en del modeller, men det visar att Husqvarna satsade seriöst på jaktgevären.

I början köptes mycket delar som pipor, baskyler och låsar främst från Belgien, men efterhand tillverkade Husqvarna allt fler delar själva. År 1878 låg priserna från 50 kronor för den enklaste stiftantändaren upp till 200 kronor eller mer för lyxvapen.

20 varianter

Men det är vapnen med Remington-system som vi skall se på här. Kulgevären kallas i katalogen från 1878 för kammarladdningsstudsare enligt Remingtons system.

Där finns inte mindre än cirka 20 varianter, men många är i grunden samma studsare.

Priserna är från knappt 40 kronor upp till drygt 100 kronor. De flesta är i armékalibern 12,7x44R, vilken först fanns för patroner för kantantändning. Men patronerna ändrades snart till centralantändning.

Till exempel är Nr 1 avsedd för kantantändningspatroner medan Nr 1A kan användas för båda patrontyperna. Detta kostade två kronor extra. Andra modellskillnader mellan i stort sett samma studsare är hel- eller halvstock samt stock i valnöt eller björk.

Avvikande modeller

Några modeller avvek mer och fanns i andra kalibrar. Nr 37 Express fanns i de engelska storviltskalibrarna 450, 500 och 577 Express (för svartkrut). Det var den dyraste studsaren av denna typ, den kostade från 120 kronor upp till 300 kronor beroende på utförande. Nr 35 skälstudsare (sälstudsare) hade räfflad pipa för rundkula i kaliber 16 eller 20. Nr 34 var en målskjutningsstudsare med schweizersikte eller diopter som fanns i kalibrarna 9x47R, 9,5x47R och 10x47R.

En trevlig variant var fågelstudsaren nr 33. Den hade en bantad fint rundad låda och fanns både med halv- och helstock. Den tillverkades i ett tiotal kalibrar från 6x36R upp till 10,5x47R under åren 1877-1912. Det sista året som den tillverkades kostade den 50 kronor med halvstock, 55 kronor med helstock. Gravyr kostade tio kronor extra.

Slutade med studsare

År 1912 försvann samtliga studsare med Remington-mekanism från Husqvarnas sortiment.

En orsak var säkert att mekanismen inte lämpade sig för de nya kraftigare patronerna med röksvagt krut. Frånsett salongsgevär, tillverkade Husqvarna sedan inte några jaktstudsare förrän 1927, då repeterstudsarna med Mauser-mekanism kom.

I 1912 års katalog, som var sista året Remington-studsarna tillverkades, är modellsortimentet med dessa halverat.

Nr 3 i 12,7x44R är den billigaste och kostar 47 kronor med halvstock. Expresstudsare Nr 5 i kaliber 450 kostar 52 kronor, 57 kronor med helstock och Nr 27 sälstudsare, vikt 6 kilo, är prissatt till 70 kronor.

Som jämförelse kostade dubbelstudsaren mod 37, med toplever i 450 Express, 250 kronor. Den då nya hammerlessen 310 kostade i enklaste utförande, 310A, 160 kronor.

Husqvarna fortsatte emellertid att tillverka hagelgevär med Remington-mekanism långt fram i tiden. Grundmodellen var här nr 10 som tillverkades 1877-1934 med helstock i valnöt. Den tillverkades i inte mindre än sex olika hagelkalibrar, nämligen 12, 14, 16, 20, 24 och 28. Den gick även att få med rakräfflad pipa.

Normalt hade de stålpipor där den bakre tredjedelen var åttakantig och de främre två tredjedelarna var rund. Damaskerad pipa gick att få mot beställning. De hade långa pipor, 95 centimeter var standard. Men pipor fanns från 85 upp till 100 centimeter.

Populära fågelbössor

De långa piporna var speciellt efterfrågade bland sjöfågeljägare. Det ansågs att man kunde skjuta på längre håll med långa pipor och piporna var också försedda med ett enkelt sikte.

Mekanismen modifierades genom åren. 1904 infördes stopphane och 1919 dubbla utdragare (se bild) och från 1933 tillverkades bultarna i nickelstål. Detta för att bättre klara av den högre belastningen från moderna patroner.

Samma bössa med helstock i björk fick beteckningen Nr 11 och med halvstock i valnöt eller bok nr 12. Denna Nr 12 fanns kvar ända till 1946. Övriga modeller hade fasats ut tidigare. Nr 12 ersattes 1947 av Nr 112 som bara tillverkades några år fram till runt 1950.

Det är förvånande att Husqvarna tillverkade dessa Remington-bössor så långt fram i tiden. Gick de verkligen att sälja? I en prislista från 1945 kostar en enkelbössa Nr 12 100 kronor och den billigaste hanbössan mod 20 160 kronor. I Husqvarna-katalogen från 1947 finns mod 112 med, men den är inte prissatt i prislistan.

Om vi går tillbaka till 1912 års katalog kostar Nr 10 med helstock mellan 47 och 51 kronor beroende på utförande. Den något enklare nr 12 var fem kronor billigare. Den enklaste hanbössan mod 20 kostar då 49 kronor, alltså samma som en enkelpipig med Remington-mekanism.

Lockade enkelheten?

Varför köpa en enkelpipig hagelbössa, när man kunde få en dubbelpipig av samma fabrikat för samma pris? Var det den långa pipan och enkelheten i mekanismen som lockade till köp?

Husqvarnas studsare och hagelgevär med Remington-mekanism låg i en egen nummerserie. Därför vi vet ungefär hur många som tillverkades.

Serien slutar på runt 85 000, vilket också är antalet tillverkade vapen. Det anges inte hur stor del som är hagel- respektive kulgevär. Men Husqvarna-experter som jag har talet med menar att fördelningen är ungefär lika mellan dem.

Eventuellt ligger även studsare med Martini Henry-system i denna serie, men det tillverkades inte många sådana.

Snabbt andraskott

Bakladdarna med gastäta enhetspatroner måste ha varit en revolution för jägarna när de började komma på 1860- och 1870-talet. Nu kunde man vid behov skjuta ett andraskott relativt snabbt, om än inte lika fort som med en repeterstudsare.

Vapnet var också enkelt att ladda och plundra. Det kom många bakladdningsmekanismer vid den tiden, men Remington var helt klart en av de bättre.

Det var bra för svenska jägare att den mekanismen antogs som militärt vapen här och att Husqvarna tillverkade dem.

Då var det naturligt att Husqvarna även började tillverka

jaktvapen på Remington-mekanismen. De svenska jägarna fick på så sätt både relativt billiga, starka och tillförlitliga vapen. En del av dem användes långt fram i tiden.

Litade på ett skott

När vi runt 1965 började jaga älg i området, där jag bor, använde en av jägarna en Remington Rolling Block i kaliber 8x58RD. Han förlitade sig på ett enda väl skjutet skott.

I dag litar många jägare mer på många, snabbt skjutna skott. Jag syftar på alla halvautomatiska studsare, som tyvärr blir allt

vanligare.

Visst är Remington-bössorna otidsenliga i dag. Men det finns fortfarande en grupp seriösa jägare som gärna jagar med enkelstudsare, antingen fallblockare eller brytvapen.

Denna artikel är inte menad som någon komplett redogörelse för Husqvarnas jaktvapen med Remington-system.

För den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderas böckerna Husqvarnas Hagelvapen och Husqvarnas Kulvapen.