Sven Dahlberg och Irene Frank lever på en gård i byn Tönsen utanför Kilafors i Gävleborg. De driver ett litet jordbruk med 40 kor.
När Jakt & Jägare når Irene Frank på måndagseftermiddagen har hon just stått och putsat fönster – och samtidigt hört vargyl från skogen.
Blängde på hunden
– Vi har haft dem väldigt tätt inpå en tid, vi hör dem från bergen i närheten. Så här intensivt har det varit sedan augusti, säger Irene Frank och fortsätter:
– Den 1 augusti hade vi en varg på gårdsplanen som stod och blängde på vår hund. Numera har jag en högaffel utanför dörren för att kunna freda mig själv och hunden.
Men också tidigare har vargarna gjort sig påminda.
I november satte paret upp övervakningskameror, mest med tanke på stöldrisken eftersom de har dyra verktyg.
– Några tjuvar har vi inte sett men vargar vid fem tillfällen. En tik med två valpar. Den de kallar F1, en bevarandevärd varg tydligen. Men den har fått tre kullar. Jag undrar hur länge den är genetiskt viktig.
Ohållbar situation
Till slut kände paret att situationen var ohållbar och ansökte om skyddsjakt på varg.
I sin ansökan skrev de bland annat att de inte tycker att vargens gynnsamma bevarandestatus bör få övertrumfa människors ekonomiska, sociala och kulturella behov.
Personal från länsstyrelsen gjorde en inspektion på plats och föreslog användning av lapptyg och elstängsel samt att hunden skulle hållas kopplad.
I sitt beslut skriver man bland annat att:
”Baserat på den vägledning som länsstyrelsen har att utgå ifrån går det därför inte att säkerställa att de vargar som rör utanför gården uppvisar ett särskilt oönskat beteende.”
”Driva det här”
Men Irene Frank nöjer sig inte med beskedet utan säger att hon kommer att överklaga.
– Någon gång måste det vara nog, jag kommer att driva det här.
Hon beskriver känslan då hon får veta att vargarna har varit inne i kohagen.
Framtiden tänker hon på med stor oro.
– Det är nästan tomt på älg i skogen, den har vargen tagit. Det är bara en tidsfråga innan de ger sig på tamdjuren, vi har minst 14 vargar i närheten.
– Jag har frågat länsstyrelsen om vargarna är mer värda än vi, men jag får inget svar. Jag får inte heller något svar på vem som ska betala mina banklån om jag måste lägga ner.
Barnfamilj flyttade
På tomten finns ytterligare ett hus som Irene Frank tidigare har hyrt ut, senast till en familj med ett ettårigt och ett fyraårigt barn.
– Men de vågade inte bo kvar och jag förstår dem. Det här är privat område men varken människor eller djur går säkra, säger hon och tillägger:
– Statens vilt utgör en fara och vi får inte ens försvara oss. Jag förstår inte, jag måste ju hålla ordning på mina djur. Varför måste inte staten hålla ordning på sina?
