Länsstyrelsen i Östergötland var, vilket Jakt & Jägare berättade om, tidiga med att säga nej till finskryska vargar från renskötselområden. Nu har Dalarna, Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland, Västra Götaland och Örebro också sagt nej med varierande eftertryck.
– Vi kommer att presentera resultatet för regeringskansliet, vi har inte fått fler uppdrag i dagsläget som jag känner till, säger Carl-Fredrik Yri, vilthandläggare på Naturvårdsverket.
Vill ha varg men ändå inte
Han har arbetat med att sammanställa svaren från länsstyrelserna och konstaterar att intresset hos de tillfrågade länen måste beskrivas som tämligen svagt.
Finns det något län som trots allt öppnar lite för möjligheten att ta emot varg?
– Egentligen inte. Uppsala nämner ett område som tänkbart, men landar sedan i att inte rekommendera det med hänvisning till att området är för litet och genomkorsas av stora vägar.
Uppdraget skrevs under på regeringens vägnar av bland annat dåvarande ministern Isabella Lövin (MP).
Regeringens förhoppning var att samtidigt uppnå två mål genom att flytta vargar – dels ville den freda rennäringen, dels förbättra vargstammens genetiska status.
Förmå människor att vilja ha varg
Regeringen uppdrog också till länsstyrelserna att redovisa hur berörda invånare kan förmås att bli positivt inställda till fler vargar:
”Beslut om flytt av varg behöver förankras i det berörda länet, bland annat i viltförvaltningsdelegationerna, för att öka acceptansen hos markägare och invånare.”
I Stockholm svarade länsstyrelsen att det är oklokt att i förväg berätta för folk att varg ska flyttas till deras närhet – det kan uppstå en motreaktion:
”Det kan vara mycket svårt att i förväg försöka förankra en vargflytt lokalt då konsekvensen sannolikt blir en motreaktion i det aktuella området och att det i förlängningen minskar acceptansen för varg i allmänhet och vargflytt i synnerhet.”
”Det är motsägelsefullt”
Liknande invändningar återfinns i flera andra länsstyrelsers svar.
I Södermanland menar en företrädare för skogsnäringen: ”Varg har sitt naturliga utbredningsområde i Norrland, men därifrån flyttas den söderut där det finns fler människor. Det är motsägelsefullt.”
I Uppsala hänvisar länsstyrelsen eventuella vargar till ett utpekat område, men säger därefter att det inte går att genomföra en flytt på grund av stora vägar och för liten areal.
Dessutom efterlyser man:
”Ett batteri av resurser för att hantera den påverkan som den vargetableringen kan innebära.”
