Rovdjursföreningens företrädare har fel i påståendet att renarna nästan aldrig betat i Lillhärdal. Samebyarna sökte också skyddsjakt i flera år för att kunna använda markerna i södra Hälsingland.
Foto: Mikael Moilanen Rovdjursföreningens företrädare har fel i påståendet att renarna nästan aldrig betat i Lillhärdal. Samebyarna sökte också skyddsjakt i flera år för att kunna använda markerna i södra Hälsingland.

Desinformation om vargar i Lillhärdal

Rovdjursföreningens påståenden om renskötseln dementeras

Rovdjursföreningen desinformerar om vargarna som ska avlivas i Tandsjöreviret i Härjedalen och renskötseln i området. Styrelseledamoten och facebookansvarige i föreningen, Jan Bergstam, påstår att markerna nästan aldrig tidigare använts för renbete. Det dementeras av både länsstyrelsen och en av de inblandade samebyarna.

Två nya vargar har konstaterats i det gamla Tandsjöreviret utanför Lillhärdal i Jämtlands län. De ska avlivas eftersom renskötseln har sina renar gående på vinterbete där.
Fyra samebyar har betesrätt i området. Det är Handölsdalen, Tossåsen, Mittådalen och Ruvhten Sijte. Det finns till och med avtal skrivet mellan samebyarna de stora skogsbolagen.

Felaktig information
På måndagen listade rovdjursföreningens Jan Bergstam de olika skyddsjakter på varg som beslutats i Jämtland, i en text på föreningens facebooksida. Bergstam skriver:
”De två södra vargarna finns i ett område öster om Lillhärdal på marker som Handölsdalens sameby i år vill använda till vinterbete. Området har nästan aldrig tidigare använts, men just i år när vargarna tagit området i besittning ska renarna dit.”

”Just därför tömde vi reviret”
– Det var ju också en formulering, säger Mikael Wallén på naturvårdsenheten vid länsstyrelsen i Jämtland, om Bergstams påstående.
– Fyra samebyar har avtal med skogsbolagen om reservbeten i området. Just därför tömde vi reviret på fyra vargar i fjol. Samebyarna har haft renar där förut, så varför skulle de inte få ha det nu, säger Mikael Wallén.

Släpptes i ”vargfritt område”
Han pekar på att renägarna som släppte ut renar i området i år, gjorde det just eftersom området bedömdes vara fritt från varg.
– Nu har vi dokumenterat ett nytt vargpar i området och naturligtvis finns det både skadade och dödade renar. Dessutom skingras hjordarna. Det är inget konstigt i att renägarna behöver skyddsjakt för att samla renarna, säger Mikael Wallén.

Visst har renar betat där
Richard Åström i Handölsdalens sameby tillbakavisar också Bergstams uppgifter:
– Sedvanerätten, att vi fick ha våra renar i området, frågasattes i början av 1990-talet av bland annat skogsbolagen. Då ledde till att det skrevs ett förlikningsavtal mellan skogsbruket och samebyarna. Vi har utnyttjat området både före och efter det avtalet, senast 2004, säger Richard Åström.

Därför behövs alternativa marker
Han menar att kommentarer av det slag som Bergstam lagt upp på Facebook bottnar i okunskap om hur rennäringen fungerar.
– Renskötsel bygger på att man alternerar mellan olika områden, dels beroende på snödjup och dels med tanke på hur hårt området betats.
Rickard Åström pekar på att lavar växer med cirka 1,3 millimeter per säsong, alltså väsentligt mindre än exempelvis gräs. Därför går det inte att ha renarna gå i samma områden år efter år.
Dessutom kan snö och is stoppa betesmöjligheterna helt och då krävs de andra marker.

Sökte skyddsjakt i flera år
– Det söktes skyddsjakt på vargarna i Tandsjöreviret i flera år, just av anledningen att vi ville utnyttja marken för renbete. Det finns ingen renägare som frivilligt flyttar sina renar till områden med varg, säger Rickard Åström.
Han framhåller också det övriga rovdjurstryck som näringen tyngs under.
– Ta järven till exempel, den har i dag gynnsam bevarandestatus just för att den finns i renskötselområdet, konstaterar Rickard Åström.

Få stora vägar
En annan anledning till att markerna kring Lillhärdal är attraktiva för rennäringen är att området nästan inte har några stora vägar.
– På andra ställen i länet har vi stora problem med renar som dödas av bland annat turisttrafiken, säger Rickard Åström.
Jakt & Jägare har sökt Jan Bergstam för en kommentar.