Hissmovallens Filip blev biten av vargen men klarade sig. Nu sitter dränage i såren och han får äta penicillin och smärtstillande.
Foto: Helena Gustafsson Hissmovallens Filip blev biten av vargen men klarade sig. Nu sitter dränage i såren och han får äta penicillin och smärtstillande.

Tax överlevde vargangrepp

Ulf Augustsson och hans dotter Helena Gustafsson var i måndags ute och jagade med Ulfs strävhårstax Filip utanför Nyhammar några mil från Ludvika. Under andra släppet delade de på sig. Filip for iväg upp mellan några sommarstugor och försvann ur sikte. Efter en kort stund hörde de ett långt vrål.
– Det var ett dödsångestskrik, förklarar Ulf.

Helena säger att hon direkt förstod att det inte var ett hundslagsmål och att hon tänkte: ”Nu går det åt helvete!” Hon var närmast bilen och hade som tur var nycklarna i fickan. Med hjälp av GPS:en kunde hon se var Filip befann sig.
Så hon sprang till bilen, körde så nära hon kunde, stannade och rusade de sista 60 meterna fram till platsen.
Fem meter bakom Filip stod en varg, som tittade kort på Helena innan den gav sig av.
– Eftersom hunden stod mellan henne och vargen kunde hon inte skjuta, beskriver Ulf.

Hade blivit biten
Filip var biten och blödde. Men han levde. Tillsammans med Helena gick han sakta ut till vägen där bilen stod. Helena lyfte honom över ett stort dike, in i skuffen och tog av honom GPS-västen.
– Sedan åkte vi till Falu djursjukhus. Filip rakades och fick dränage på båda bakbenen, snoppen och runt öronen. Han fick vara kvar över natten, beskriver Ulf.
Till djursjukhuset kom också länsstyrelsen Dalarnas besiktningsman och naturbevakare, Bert Eriksson. Hans berättar att hans kolleger misstänker att det finns en hel vargfamilj i området.
Bert Eriksson och Ulf Augustsson är överens om att det var GPS:en och Helenas snabba agerande som räddade livet på Filip. De tror också att vargen i alla fall till att börja med förmodligen var ute efter att leka, eftersom den gick så ”varsamt” fram.
– Vargen kan inte ha huggit för fullt. De djupaste såren på Filips bak är fyra centimeter. Det var Guds försyn att han överlevde, som Ulf säger.

Vargen inte rädd för människor
Han menar också att vargen inte var rädd för människor. För en kort stund tidigare var det fyra personer som plockade mossa i en vägkorsning bara cirka 100 meter från platsen där vargen angrep Filip.
Ulf har varit taxägare sedan 1984 och under många år jagat i Hjortkvarn, några mil söder om Örebro. Men eftersom han blev av med den marken började han i höst återigen att jaga i närheten av hemmet i Nyhammar.
I Västansjö jaktlag finns det sex taxar, en wachtel och flera älghundar. Deras mark gränsar till Lövsjöreviret, men Ulf förklarar att det inte har ägt rum några vargangrepp på hundar i området på länge. Det senaste var för några år sedan i grannbyn. Även den hunden överlevde.
– Vi har varit ute rätt ofta. Dottern har tre taxar också. Det har inte varit några problem. Men nu tvivlar jag på att någon vill släppa sin hund här mer. Jag har ringt runt och varnat både mitt jaktlag och grannlaget, säger Ulf.

Är piggare än förväntat

Tvåårige Hissmovallens Filip är i dag förvånansvärt pigg. Men han behandlas med både smärtlindring och penicillin. Dessutom spolar Ulf koksalt genom dränaget två gånger dagligen. De planerade jaktproven i vinter blir dock inte av.
– Huvudsaken är så klart att Filip blir frisk. Jag tror att han blir återställd, men man vet ju inte hur han kommer att gå i skogen, funderar Ulf som också har jaktmark utanför Hedemora.
Nu hoppas han på att få vara med och jaga de max åtta vargar som länsstyrelsen har beslutat får licensskjutas i Lövsjöreviret i början av nästa år.