Välskjutande kombibock

Zoli Corona är en välskjutande och välgjord kombibock. Passningen mellan trä och metall är godkänd. Samskjutningen mellan hagel- och kulpipan är mycket bra. Zoli-kombin presterar fina träffbilder med både slug och kula. Därmed är kombin lämplig både för eftersök och allroundjakt. Corona-modellen är ett vettigt köp om man går i kombitankar. Den tunna plastbakkappan är den enda riktigt tråkiga detaljen på den här kombin.

Antonio Zoli har, som tidigare konstaterats, börjat lämna lågprissegmentet till förmån för mellanprisklassen. Med nya och uppdaterade modeller samt justerade priser gör italienarna anspråk på att föröka förbättra sitt tidigare något tveksamma kvalitetsrykte.

Månadens testvapen, kombin Corona, är ett intressant exempel på detta. Brytvapen, och i synnerhet kombinationsvapen och dubbelstudsare, hör definitivt till kategorin vapen där det alltid varit svårt att kombinera adjektiven ”billig” och ”bra”.

Zoli Corona är ett traditionellt kombinationsvapen, med hagelpipan överst, och ett antal olika kaliberkombinationer finns att tillgå.

Testvapnet är kamrat för kaliber 12 i hagelpipan och 7x57R i kulpipan. Således är det en klass 1-kaliber i kulpipan. 7x57R är ett alltid lika populärt och balanserat kaliberval och troligen ännu populärare nu i gris- och björntider, när alla skall ha klass ett.

Kombivapen med klass 2-pipa börjar tyvärr bli något av hyllvärmare hos vapenhandlarna.

Corona är i grunden uppbyggd på samma vis som Zolis övriga brytvapen.

Det innebär att förreglingssystemet delvis är lånat från Boss och Perazzi med en hake på vardera sidan underpipan och matchande låsreglar i stötbotten.

Testvapnet saknar dock ejektorer och är dessutom trendigt nog försett med manuell spänntangent istället för traditionell säkring.

Slagfjäderspänning

Zolimekanismens slagfjäderspänning, som regleras med spänntangenten, innebär att det går att gå runt i skogen med patron i loppet utan risk för vådaskott.

Testvapnet har dessutom dubbla avtryckare, vilket jag personligen föredrar framför pipväljare. Det går liksom lättare, åtminstone för undertecknad, att snabbt välja pipa med avtryckarfingret istället för med tummen.

Personligen är jag inte odelat förtjust i modet med separata spänntangenter på cylinderrepetrar, eftersom nackdelarna i mitt tycke ofta tar ut fördelarna.

Dock tycker jag faktiskt att det med det här vapnet fungerar bra med spänntangenten och två avtryckare. Avsaknaden av ejektor i kombination med separat spänntangent gör vapnet synnerligen lättöppnat.

Det innebär dessutom att omladdning, eller förberedelse för skott, faktiskt kan ske i princip helt ljudlöst utan klickande säkringar, plingande ejektorer eller skramlande hylsor.

Fördel vid eftersök

Helt klart är det en fördel med den här vapentypen vid till exempel ett eftersöksscenario, där man kanske snabbt och tyst behöver byta patron före skottet.

Med spänntangenten i uppspänt läge blir det dock en smula trångt för tummen vid öppning av vapnet, i synnerhet om optik sitter monterad. Manövern kräver, åtminstone för mig, en skiftning av handgrepp för att kunna utföras.

Baskylen är blankpolerad och försedd med en enkel men täckande maskingravyr. Pipsetet och varbygeln är polerade och blånerade.

Spången är laxad och förberedd för de olika kikarmontage som finns att tillgå från diverse tillverkare.

Till testet lånade vi in ett snabbfäste från MAK samt ett

Aimpoint-sikte.

Tryckena känns relativt rena. Men som ofta på den här typen av vapen i de nedre prisregionerna är det lite onödigt stor skillnad på tryckesvikten mellan piporna.

Kulpipan är kopplad till främre avtryckaren och trycket är rent men väl hårt. Det är dock försett med snälltryck, så det finns ett alternativ om skytten anser trycket för hårt för precisionsskytte.

För långa armar

På Zoli-manér verkar kolven vara måttad för fullvuxna. Det är nästan så man börjar tro att de har en särskild skandinavisk provmodell för sina kolvar. För oss med korta armar och fingrar är det väl långt till främre avtryckaren. I synnerhet som också pistolgreppet är ganska omfångsrikt.

Kolven har de typiska högtyska attributen svinrygg och bayersk backe, som uppenbarligen alla svenska jägare måste älska, eftersom de är så vanligt förekommande på allehanda vapen på den svenska marknaden.

I vilket fall är kolvhöjden väl avvägd för undertecknad, både för skytte med öppna riktmedel och med optik.

Förstocken är i lätt bäversvansutförande och matchar kolven ganska bra, både ergonomiskt och utseendemässigt. Här hamnar vi vid bössans absolut tristaste detalj, bakkappan.

En struntsak kan tyckas, men inte i det här fallet. Istället för en vettig bakplåt, eller en rejäl gummibakkappa, har Zoli valt att ekipera bössan med en mycket enkel bakplåt i tunn och spröd hårdplast.

En av bakkappans viktigare funktioner är ju faktiskt, även om somliga faktiskt verkar ha glömt det, att skydda kolven från skador. Något som Zolins hårdplastbit näppeligen kommer att lyckas med.

Spricka i plastbiten

En liten spricka uppstod i den redan under testperioden.

Att Zoli-folket sedan har valt att fästa den i kolven med två gröntonade philipsskruvar gör inte den estetiska upplevelsen till någon direkt höjdare.

Att man på ett vapen i den här prisklassen försöker göra en besparing på en sådan struntsak är för mig obegripligt.

Då såg jag hellre att man avvecklade baskylens maskingravyr till förmån för en vettig bakkappa. Som tur är det åtminstone lätt att åtgärda och få en riktig bakkappa monterad på kombin. Då kan köparen dessutom passa på att korta stocken om det skulle behövas.

Kolven har annars en skaplig finish, men den skulle definitivt må bra av ett par varv till med stockoljan.

Passningen mellan trä och metall är god om än inte perfekt.

En avgörande detalj för ett kombivapens funktion och användbarhet är naturligtvis skjutbarheten. Framför allt är samskjutningen mellan piporna och olika patrontyper viktig.

Kombinationen av kul- och hagelpipa samt möjligheten att ha olika optiska sikten i snabbfästen gör ett kombivapen mycket användbart inte bara för allroundjakt.

Kombin är även ett intressant alternativ för eftersök. Med en potent kulpatron, parat med en hagel- eller slugladdning lätt tillgänglig, samt möjligheten att snabbt skifta mellan kikare eller rödpunktssikte och öppna riktmedel gör att man vid eftersök faktiskt står riktigt väl rustad för alla eventualiteter.

Detta som sagt under förutsättningen att samskjutningen fungerar. Och här måste jag säga att Zoli, åtminstone på det testade exemplaret, har lyckats riktigt bra. Inte nog med att kombin samsköt väl med all testad ammunition.

Kombibocken sköt också riktigt användbara träffbilder med både slug och kula. Då ska betänkas att provskjutningarna gjordes med Aimpoint, något som åtminstone jag inte anser som optimalt för träffbildsskjutningar.

Inte heller verkade den här kombin ha några onormala problem med värmestegring vid ihållande skytte.

Samskjutningen kontrollerades genom att en hagelpatron sköts från 25 meter, omedelbart följt av tre slugs från 50 meter och slutligen tre kulskott från 80 meter.

Hagel och slug sköts stående och kula med stöd. På 50 meter sköt bössan regelbundet träffbilder med de två testade slugsorterna om 10 till 12 centimeter. Det får anses som mycket bra för en trångborrad hagelpipa.

Till min stora förtjusning och milda förvåning visade sig också de öppna riktmedlen fungera bra. De består av ett vapentypiskt fällbart siktblad, med rektangulär skåra, samt ett rött fiberoptiskt korn.

Personligen hade jag hellre sett ett mer robust korn på bössan, men det är en smaksak. Kornet är för övrigt utbytbart.

Den enda riktiga anmärkningen från provskjutningen är att vapnet verkade något känsligt för hagelammunition.

Somliga sorter uppvisade en del onödigt stora luckor i träffmönstret medan andra gav jämn och fin täckning.

Men det är väl snarast bara ytterligare ett bevis på att det inte enbart är studsaren som behöver provskjutas innan man beger sig till skogs. Det är minst lika viktigt att prova hagelbössans/pipans förmåga med olika ammunitionssorter!

Den korta provperioden ger naturligtvis inga direkta möjligheter att sia om bössans driftsäkerhet. Passningen metall och trä och metall-metall verkar dock rent allmänt ha fått en något högre status hos Zoli.

Avsaknaden av ejektorer gör ju också, i praktiken, att där är en funktion mindre att bekymra sig om. Så om bössan håller ihop tycker jag nog att den får anses som ett vettigt köp om man går i kombitankar, i synnerhet om alla exemplar är lika välskjutande som testbössan.

Men käre Antonio, släng för allt i världen det resterande lagret av eländiga plastbitar i närmaste container och köp in lite vettiga bakkappor!

MAK – vettigt snabbfäste för kombi

Månadens testvapen utrustades med ett ”snabbfäste för kombi och drilling”, från tyska MAK.

MAK tillverkar även fasta montage för samma vapen och även en hel del annat vapengodis. Hakmontagedelar, fina öppna riktmedel och diverse customdetaljer för Mauser är något av vad som står på programmet.

MAK är alltså en direkt konkurrent till åtminstone i Sverige mera kända varumärken som Apel och Recknagel.

Det testade fästet är avsett för moderna kombinationsvapen som har en spång förberedd för den typen av fästen, det vill säga med längsgående lax och urtag för rekylstopp.

Fästet har en låsskena på vänster sida som kan manövreras med en hand.

Först krävs en injustering av låsningens ingrepp, vilket snabbt görs med två skruvar på motsatt sida.

Efter lite övning gick det faktiskt både riktigt snabbt och enkelt att sätta dit och ta av fästet med bara en hand till hjälp.

Under testperioden verkade fästet också vara tåligt och skottfast. Det här är således ett vettigt och relativt billigt sätt att förse sin kombi med ett eller flera optiska alternativ.

Den någorlunda händige bör också kunna göra installationen själv utan att behöva stå i kö hos smeden.

Men som brukligt i sådana här fall vill jag understryka vikten av att kontakta en duglig vapentekniker eller försäljaren om tveksamheter uppstår.

Basen är av stål och ringarna av lättmetall. Allt är blånerat respektive svärtat till en trevlig halvmatt finish, som matchar de flesta moderna optiska riktmedel.

Ringarna finns i tre olika höjder: 2,5, 5 och 7,5 millimeter.

I fallet med Zoli-kombin var det tyvärr så att de mellanhöga ringarna krävdes för att montera det Aimpoint 7000SC som användes.

Siktet var lite för stort för att passa i de lägsta ringarna. Bara 2,5 millimeter i skillnad kanske inte spelar så stor roll, men som alltid i fråga om optiska riktmedel är det ju lägre desto bättre som gäller.

Fakta: Zoli Corona

Kalibrar på testvapnet: 12/7x57R. Tillverkas även i kaliber 20 samt kulkalibrarna 222 Rem Mag, 5,6x50R, 243 Win, 6,5x57R, 6,5×55, 6,5x65R, 270 Win, 7x65R, .308 Win, .30-06, 8x57IRS och 9,3x74R.

Piplängd: 60 centimeter.

Kolvlängd: 370 millimeter.

Spång: solid, 7 millimeter bred, förberedd för kikarmontage.

Vikt: cirka 3,2 kilo.

Pris: cirka 16 900 kronor.

Importörer: Interjakt samt Jaguargruppen.

MAK

Snabbmontage för kombi och drilling

www.kilic-feintechnik.de

Pris: cirka 2 200 kronor.

Generalagent: Classic Vapen AB, telefon 033-28 47 90.

www.classicvapen.com

Testvapnet lånades ut av Berggrens vapen i Alvesta och MAK-fästet av Torsbo Handels AB.