Så jagar du in stöthunden

Efter decennier av prat och försök är det klart. Sedan den 1 oktober har stöthundarna ett eget jaktprov, ett stöthundstest. Alla raser och alla rasblandningar får starta, vilket är näst intill unikt i jaktprovssammanhang. Skälet till denna bredd av hundtyper bygger på ett uttalat mål, berättar Johan Sonesson, ledamot i Svenska Kennelklubbens jakthundskommitté.

– Det handlar om jaktetik. I jakthundskommittén har vi tryckt hårt på etiken när det gäller hundar i jakten länge, och det har vi inte varit ensamma om. Men de hundar som vi kallar stöthundar har gått under allas radar. Begreppet stöthund är så brett och utspätt att få jägare, hundförare inräknade, kan sätta fingret vad en stöthund egentligen är.

Hög tid alltså, för visst är jaktformen vanlig i dag. Kombinationen av sällskapsjakt, mindre och viltrika marker samt hundar som arbetar kort i både tid och avstånd från föraren är knappast ovanlig i delar av södra Sverige. Dessutom brukar jaktformen betyda att allt lovligt vilt är skjutbart, en detalj som uppenbarligen lockar ganska många jägare

 – Ja, men det har saknats en tydlig bild av hur en stöthund ska jaga. Med de nya provreglerna finns den bilden och jag tror att många hundförare kommer att ha nytta av att se vad begreppet faktiskt innebär. Vet du hur hunden ska jaga i skogen blir det enklare att göra rätt från början under fostran och injagning, säger Johan Sonesson.

Max fem minuter

Det där är intressant. Hur fostrar och jagar man in en hund som är tänkt att bli en fungerande stöthund? Den frågan blir inte mindre komplex av att alla hundar, oavsett ras eller korsning, får och kan bli stöthundar.

För ett ovant öra kan det låta enkelt. Hunden får jaga allt vilt, så länge den gör det i maximalt fem minuter innan den släpper och vänder tillbaka till föraren. Man skaffar helt enkelt en ras (eller rasblandning) som ska vara naturligt följsam, villig till samarbete och inte ett dugg envis på ett självständigt vis. Blicken riktas förmodligen åt fågelhundarnas håll, mot retrievrar, spanielar, vorsteh, münsterländer och andra raser med liknande medfött jaktsätt.

Nej, det är inte riktigt så enkelt. De uppräknade raserna jagar visserligen inte lika självständigt länge och långt från sina människor som exempelvis jämthundar och drevrar. Men de kräver trots det en hel del av sina ägare för att klara reglerna i stöthundstestet.

– Har du en snabb hund med stor jaktlust som inte får förfölja vilt i mer än fem minuter är det grundläggande dressyr som gäller, långt innan det är dags för injagning i skogen.

Det säger Mikael Grennard, som i många år har jagat med strävhårig vorsteh i viltrika marker i Sörmland. Han släpper inte sina hundar på klövvilt förrän de är färdiga fågelhundar.

– Jag jagar in mina strävhår som stående fågelhundar, även om en stor del av deras jakt sedan blir som stöthundar på framför allt klövvilt. Om du släpper en ung vorsteh på till exempel dovvilt innan den lyssnar på dig och det som du vill, kan jakten både bli alldeles för snabb och hålla på alldeles för länge. Och då hamnar jakten under rubriken oetisk och det vill jag inte se.

Apportering, stoppkommando och inkallning är grunden, menar Mikael. Framför allt apportering bygger ett starkt band mellan hund och människa, ett band som skapar en vilja hos hunden att följa, att se människan som ett centrum, som värd att lyssna på och följa.

– Når du dit blir det väldigt mycket enklare att styra hunden när den börjar jobba helt självständigt i skogen.

Resten av injagningen till stöthund, när lydnaden och viljan till samspel är befäst, skiljer sig inte särskilt mycket från andra raser med helt andra jaktsätt

 – Det är inte svårt att få en hund med jaktlust att intressera sig för klövvilt eller tassvilt. Man rör sig långsamt i skogen mot vinden och låter hunden hitta sin lust, vilja och intresse för att resa och förfölja vilt. Det kan låta som natt och dag mellan en vorsteh och exempelvis en drever, men den här delen av injagningen ser ungefär likadan ut.

Målet med Mikaels hundar är ett skapligt sök, vilja att söka i vind och en stöt på 300–400 meter innan hunden återvänder till husse. Tanken är att få ordentligt tryck på viltet en kort bit, utan att jakten trots det intensiva sättet att jobba blir stressande för viltet. För att nå dit under den egentliga injagningen, då hunden är oerfaren, krävs att den vill lyda Mikaels kommandon. Kan man inte avbryta en hund med stor jaktlust, så fortsätter den att jaga.

Du jagar med strävhårig vorsteh, en kraftfull och snabb hund med långa ben. Det gör din betoning på lydnad självklar. Men gäller inte samma sak för hundar i alla raser som ska stöta vilt och förfölja i max fem minuter?

– Jovisst. Hela idén med stöthundar, och det blir tydligt i de nya provreglerna, är att jag ska kunna avbryta och få in hunden för att kunna släppa den igen. Det är grunden i stöthundsjakt. Det handlar inte om en stöt och sedan är jakten över, under en jakt kan jag få hunden att stöta vilt många, många gånger.

Tipset för den som vill forma en valp till vuxen stöthund är alltså att satsa på grunddressyr. Det behöver inte, som i Mikaels fall, handla om att forma hunden till en färdig stående fågelhund eller en retriever till en fullt fungerande apportör. Men lydnaden ska sitta, framför allt om hunden har ett starkt driv och stor jaktlust.

– Stor jaktlust är bara bra, ju mer hunden älskar att jaga desto bättre är det förstås. Men precis som med fågelhundar ska en stöthund vilja jobba med dig, för dig, inte ensam i skogen.

Det är framför allt Svenska Vorstehklubben och Specialklubben för kontinentala fågelhundar som har varit inblandade i formandet av stöthundstestet. Under dessa paraplyer hittar vi alla varianter av vorsteh, münsterländer och ungersk vizsla, samt en lång rad kontinentala fågelhundsraser som exempelvis bracco italiano, breton och gammel dansk hönsehund.

Men i praktiken används i dag en lång rad andra raser som stöthundar. Alla retrieverraserna, alla spanielraser och en mängd olika blandraser. Det finns också individer i terrierraser som lätt skulle kunna hamna under rubriken stöthund. Och den där bredden krånglar till det lite. Dels är alla dessa raser avlade för olika saker, de har med sig olika jaktsätt i arvet. Dels handlar det alltid om individer.

– Ja, mitt sätt att jaga in en vorsteh passar förstås inte alla individer i alla raser som kan fungera som stöthundar. Men en sak tror jag faktisk gäller alla: grunddressyren måste sitta innan du jagar in hunden fritt i skogen, säger Mikael Grennard.

Självständig och orädd

Problemet med jaktavlade hundar som inte vill förfölja vilt på egen hand är generellt litet. Jaktlusten styr och de flesta hundar vill jaga tills de tröttnar. Lydnad på en stöthund känns onekligen logiskt.

Å andra sidan, om just din hund är mjuk, om den är uppenbart följsam och tydligt osjälvständig från början, kan det inte bli för mycket ”will to please” och för lite självständighet i skogen?

– En stöthund ska absolut jobba självständigt, den ska kunna lösa problem på egen hand och den ska vara orädd i kontakt med vilt. Där handlar det om arv och miljö. Ditt jobb är att plocka fram det bästa ur just din hund.

Hur gör jag om en ung hund är osjälvständig när den injagningen börjar?

– Om du har tränat mycket lydnad hemma, så lämnar du alla de kraven där. När du släpper i skogen rör du dig långsamt mot vinden utan att styra, utan att kräva, utan att kalla in hunden. Finns det jaktlust i hunden är chansen stor att den inser och lär sig att man är självständig i skogen, men lyhörd och följsam hemma, säger Mikael.

Och om polletten trillar ner rejält och den hunden börjar ta sig stora friheter och förföljer vilt för länge, hur ser lösningen ut?

– Då hämtar du hem hunden igen. Det går eftersom du redan har lagt en grunddressyr. Du kopplar helt enkelt ihop två saker. Hunden får jaga massor, men den ska jaga med dig och lyssna på dig.

Har du något extra tips för injagningen?

– Jag sätter en bjällra på den unga hunden. Då ökar chansen att vilt som trycker hör hunden tidigt och lämnar legan eller platsen. Det ger hunden möjlighet att arbeta med färsk vittring utan att se vilt som reser och flyr undan. Då lär sig hunden att jaga effektivt på vind, på vittring, och inte bara på synintryck.

Bortsett från arbetet en hundförare måste lägga ner i början, för att befästa lydnaden hos hunden, verkar själva arbetet i skogen på ytan vara enkelt för en hund. Relativt korta, snabba sök, stötar och korta förföljanden. Fem minuters drev är maxgränsen.

Men riktigt så enkelt är det inte. Fortfarande finns kraven, eller våra önskemål, om mod och viltskärpa.

– En stöthund får och ska helst arbeta med alla vilt, från hare till älg. Det ställer krav. Vildsvin är ett exempel. Att ställa, spränga loss och förfölja vildsvin i upp till fem minuter är en rejäl utmaning. Det finns nog en del erfarna löshundsförare som inte ser på stöthundarna med särskilt stor respekt, men som jag ser det kräver det en del av både hund och människa för att få fram en riktigt duktig stöthund, säger Mikael Grennard.

Det här bedöms i testet

Provet utförs som en normal jakt med stöthund. Allt det här bedöms:

Sök. Hunden ska kunna styras in i tätningar.

Jaktlust. Hunden ska söka kontakt med vilt som trycker, stöta snabbt och förfölja.

Skottreaktion. Hunden får inte bli upphetsad eller rädd när skott avlossas i såten.

Hundtolerans. Hunden ska acceptera andra hundar och inte förfölja någon annan hund.

Lydnad. Hundens lydnad och följsamhet är viktiga moment.

Skallgivning. Det är en fördel om hunden skallar när den förföljer vilt, med den får inte vara för lös och exempelvis skalla i bakspår. Om hunden arbetar tyst kan den förses med en bjällra.

Ställande hundar och skadat vilt. Det är bra om hunden ställer vildsvin eller annat vilt. Om hunden själv avfångar, stoppar eller ställer skadat vilt under provet noteras saken i protokollet och då gäller inte femminuterskravet.

Omdömet efter provet är godkänd eller ej godkänd. Hunden ska vara äldre än 12 månader. Alla raser och raskombinationer får delta.