Det är en av idéerna i en ny riksdagsmotion från Rebecka Le Moine (MP), som handlar om ”restaurering och återförvildning av naturen”.
Motionen vill att Sverige satsar på att återställa förstörda ekosystem – inte bara skydda det som finns kvar. I det ingår att utreda hur tre arter – visent, skogsvildren och svart stork – kan återintroduceras till svensk natur.
Utdöda i Sverige – men återkomna i andra länder
De tre arterna har alla en gång haft hemortsrätt i Sverige men försvunnit till följd av jakt och förändrade livsmiljöer:
- Visenten (Bison bonasus) fanns i Sverige för omkring 6 500 år sedan, men utrotades av jakt. Arten har sedan dess återinförts i flera europeiska länder, bland annat Polen, Tyskland och Danmark. Idag finns omkring 6 500 visenter i vilt tillstånd i Europa.
En svensk återintroduktion skulle, enligt motionen, kunna ge ekologiska vinster genom att djuren betar och trampar upp mark som gynnar många växter och insekter – men också skapa möjligheter för naturturism. - Skogsvildrenen (Rangifer tarandus fennicus) fanns i Sverige fram till 1800-talet då den jagades ut. I Finland har arten återintroducerats med viss framgång, och i dag finns drygt 4 000 individer i Finland och Ryssland. En svensk stam skulle kunna bidra till artens överlevnad, men motionen understryker att en eventuell återintroduktion inte ska ske inom renskötselområdet, för att undvika konflikter med samebyar.
- Svart stork (Ciconia nigra) är en skygg fågel som häckade i Sverige fram till slutet av 1800-talet. Den försvann när våtmarker dikades ut och gammelskogarna försvann. Arten finns kvar i delar av Centraleuropa, och motionen menar att den skulle kunna återvända om rätt livsmiljöer återskapas.
”Rewilding” som naturvårdspolitik
Motionen handlar inte bara om dessa tre arter, utan om ett bredare koncept: rewilding – att låta naturen återfå sin egen dynamik och självförnyelseförmåga. Det handlar om att återskapa naturliga processer, exempelvis brand, översvämning och naturligt bete, för att stärka den biologiska mångfalden, enligt motionären.
Miljöpartiet skriver vidare i motionen att de vill att Sverige tar fram en nationell restaureringsplan som bygger på vetenskap och inkluderar djurparker, forskare och markägare. Motionen föreslår också ekonomiska incitament för markägare som bidrar till restaurering av naturen, exempelvis genom att bevara betesmarker eller skapa våtmarker.
Vad betyder det för jägarna?
Ur ett jakt- och viltförvaltningsperspektiv väcker förslaget flera frågor. Återintroduktion av stora växtätare som visent och skogsvildren kan påverka viltstammarnas balans och konkurrera med älg och hjort om bete. Samtidigt kan fler stora gräsätare ge en rikare struktur i landskapet och skapa fler livsmiljöer för småvilt och fåglar.
Om visent eller skogsvildren etableras i Sverige skulle det på sikt kunna leda till nya förvaltningsuppgifter för jägarna – liknande den roll jägarkåren redan har vid inventering och viltövervakning. Men motionen betonar också att lokalbefolkning och markägare måste involveras i varje steg.
För jägarkåren är frågan dubbel: fler stora däggdjur kan öka intresset för natur och vilt, men också skapa nya förvaltningsutmaningar i redan hårt reglerade marker.
