Det var Jaktjournalen som var först med att berätta om kritiken och anmälningarna mot Solveig Larsson. Den 6 april i år var hon ute på en skidtur, nära hemmet i Västerbotten, med två jämthundar i sele som var kopplade i hennes midjebälte.
Då en kvinna närmade sig med en sällskapshund klarade Solveig Larsson inte av att hålla tillbaka sina hundar. De attackerade sällskapshunden som senare fick avlivas.
Händelsen är polisanmäld.
Ett dussin anmälningar
Det är inte första gången som Solveig Larssons familjs hundar attackerar andra djur. I april 2019 avlivades sju får efter att familjens hund kommit in i hagen. Senare samma månad bet två av familjens hundar en sällskapshund så illa att den blev tvungen att avlivas. Även familjens hundar avlivades efter händelsen.
Under 2019 inkom ytterligare sex anmälningar om lösspringande och aggressiva jämthundar i den aktuella byn.
”Fruktansvärt och chockartat”
För Jakt & Jägare förklarar Solveig Larsson den senaste händelsen.
– Det var en tragisk olycka. Mina hundar var inte lösa, men jag orkade inte hålla dem. Det var fruktansvärt och chockartat.
Vad hände?
– Jag var nere vid en åkermark som vi har för att se om det hade kommit sly där det tinat upp. Hundarna hade jag kopplade i mitt midjebälte. Då fick jag ett telefonsamtal som handlade om riskgrupper och corona, om jag som anhörig skulle få en spruta.
– Det var viktigt och jag var koncentrerad. Samtidigt såg jag en kvinna med en hund runt 900 meter bort. Jag var upptagen av samtalet och plötsligt var de nära inpå. Det var stenhård skare och mina hundar fick jaktbeteende.
Släpades efter hundarna
– Jag slets omkull och släpades sedan efter i säkert tio meter. När jag försökte ingripa var hundarna redan ihop och den andra kvinnan skrek. Jag vill säga till henne att jag är så fruktansvärt ledsen och att det var en olycka. Jag vet inte vem hon är än, men det får jag veta senare. Jag har hört att det finns en polisanmälan.
Det var inte första gången händelser med dina hundar anmälts de senaste åren.
– Jag vet och jag förstår att många undrar hur det gått till. Först och främst vill jag säga att vi tidigare har gjort rätt för oss och ersatt alla skador.
– För det andra vill jag säga att det finns ett skäl till att hundarna varit runt. I början av 2019 brann delar av vårt hundhus ner, inte helt och hållet men slussarna slutade att fungera. Sedan var det många byggarbetare på plats och det rådde totalt kaos. Det var då hundarna försvann ut och angrep får och en hund. Då avlivade vi våra hundar.
Funderar på munkorg
Men så många händelser … Brister din hundhållning? Vad ska du ändra på?
– Den brister inte. Sedan hundhuset blev klart i december 2019 har vi haft järnkoll. Det som nu hänt är en olyckshändelse som jag är mycket ledsen över.
– Jag funderar på om en av hundarna måste ha munkorg, jag får se hur vi gör. Vi jakttränar aldrig hundarna i det här området längre. Vi har en 6 000 kvadratmeter stor hundgård med två meter högt stängsel. Där håller vi dem.
I pressen har det också rapporterats om ”en by i skräck”. Vad tycker du om den beskrivningen?
– Jag tror att grunden är en orosanmälan från förra året. Jag vet inte riktigt vad en orosanmälan innebär ens. En allmän känsla av obehag inför våra hundar?
– Man ska veta att byn är delad mellan de som har hund och de som inte har hund. Jag har hört flera grannar med hund sucka lättat och säga: ”Det är skönt för oss att det är du som tar smällen.” Jag vet också att det i flera fall inte har varit mina hundar som anmälningarna gällt utan andra bybors.
Kommer att jaga med hundarna
Kommer du att jaga fortsättningsvis med de aktuella hundarna?
– Absolut! De är välmeriterade, utställda och lätta att hantera. De bedöms av jaktkamraterna som mycket bra att ha och göra med. De är väldigt lätta och roliga att ha med på jakt.
Hur tror du att förtroendet för Jägarnas Riksförbund påverkas av det inträffade?
– Jag förstår kritiken och att man har frågor, just nu undrar man. Men jag hoppas att folk förstår vad som har hänt och bakgrunden till det, och att förtroendet finns kvar på sikt.
