Man blir lite förvånad när man läser i media om ”Oenighet om vapendirektiv – saknar stöd i riksdagen”. S och MP kommer nämligen inom kort att lägga fram propositionen som ska implementera 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv i svensk lag. På ena planhalvan presenteras vänstern som vill gå längre än vad EU-direktivet föreslår. Tvärtemot vad alla remissinstanser, utom ett fåtal föreslår.
På jägarnas och skyttarnas sida
På andra sidan finns, ja, vi som vill se en modern vapenlagstiftning som motsvarar jaktens- och sportskyttets behov och som inte försöker överimplementera regleringar. Sverige har redan en restriktiv vapenlagstiftning som ställer höga krav på den som vill skaffa vapenlicens genom omfattande utbildning, förvaringskrav och löpande kontroller.
Vapenägarna ska inte straffas
Naturligtvis ska olagliga vapen försvinna ur händerna på kriminella. Det är dock två skilda frågor som bör hanteras därefter. Jakt och sportskytte ska inte straffas för att regeringen under flera år misslyckats med gängkriminalitet. Jakt och sportskytte är djupt förankrade i det svenska samhället och en del av folkrörelserna. För många människor är jakten en livsstil och kan avgöra valet av bostadsort. Det renodlade sportskyttet engagerar många och har en traditionell koppling till polis, totalförsvar och idrottsrörelsen.
Argument som inte håller
”Alla olagliga vapen har en gång varit lagliga-argumentet” används flitigt av vapenmotståndarna. Men ytterst få lagliga vapen med civilt ursprung används vid brott eller för den delen stjäls. Närmare bestämt endast 1-2 vapen med svensk vapenlicens används vid brott per år av landets totalt cirka 1,8 miljoner legalt ägda vapen. Till dessa 1,8 miljoner tillkommer ytterligare licenspliktiga delar. vilket gör att totala mängden vapenlicenser är strax under 3 miljoner i Sverige.
Insmugglade vapen
Dessa 1-2 lagliga vapen på villovägar, ska alltså ställas mot de hundratals skjutningar, rån och övriga brott som begås i Sverige varje år. Största källan till de vapen som hamnar i händerna på kriminella, är de som är insmugglade från Balkan. Argumentet faller därmed gällande den så kallade Läckageteorin.
Resurser till Polisen och Tullen
Därför är det av största vikt att vi lägger våra resurser och energi på rätt ställe, istället för onödigt svår och byråkratisk handläggning av vapenlicenser. Resurserna bör istället läggas på att stärka upp Polisen och Tullens arbete med att bekämpa insmuggling och försäljning av olagliga vapen från utlandet.
Hårdare regler än EU kräver
Här nedan följer exempel på hur man från regeringens sida försöker införa ännu hårdare regler och regler än vad EU:s direktiv kräver:
1. Femårslicenser trots att det inte krävs, då vi har en samkörning av register varje dygn.
2. Vissa sportskyttevapen ska ingå i Kategori A (att det då betraktas som krigsmateriel) trots att det i direktivet står att dessa ska undantas och kvarstå i Kategori B.
3. Magasinskapacitet för vissa vapen ska regleras, vilket gör att några nationella/internationella tävlingsformer blir omöjliga att utföra. I vissa fall dessutom omöjligt att reglera.
4. Licensbelägga magasin.
5. Reglering av kantantänd ammunition.
Licenshanteringen hos ny viltmyndighet
Det finns över 600 000 legala vapenägare i Sverige som vi menar inte behöver ytterligare regleringar.
Läs Motion 2018/19:2772 – En moderniserad vapenlagstiftning. Motionen pekar på flera regelverksförändringar, där vi inte är främmande för pröva om handläggningen av vapenlicenser kan flyttas till en ny jakt- och viltvårdsmyndighet. Den nya myndigheten kan förenkla och förbättra för våra jägare och sportskyttar. Då skapas även resurser för polisen, så att de i högre utsträckning kan motverka insmugglade vapen i samarbete med tullen.
MARLÉNE LUND KOPPARKLINT
riksdagsledamot Värmland (M), Miljö- och jordbruksutskottet
