Foto: Michael BlomqvistLäkarna i Östersund valde att inte sy såren på grund av infektionsrisken.

Foto: Michael BlomqvistSå här glad är den som fällt sin första björn. Daniel Blomqvist och den stora björnhonan förevigade före läkarbesöket.

Björnattackerad jägare berättar

"Jag har aldrig skjutit så snabbt"
Björnen fullföljde angreppet med fyra kulor i kroppen, men 23-årige Daniel Blomqvist klarade sig undan med blessyrer. För Jakt & Jägare berättar han om de dramatiska sekunderna i Jämtlandsskogen.

Klockan 07.20 på fredagsmorgonen stod Daniel Blomqvist på björnpass på en grusväg två mil norr om Strömsund i Jämtland.
Mera exakt befann han sig på Nyflohöjden i en trakt som bokstavligen är som mammas gata för 23-åringen
– Jag är uppvuxen i Strömsund och bor numera i Övik, men föräldrarna bor kvar och jag jagar fortfarande där, säger han och fortsätter:
– Vi har otroligt mycket björn i skogen numera.

Erfaren jägare
Daniel Blomqvist är en erfaren jägare, men hade inte fällt någon björn före fredagens drama.
Björnjakter har han emellertid varit med på tidigare.
I år har han jagat alla dagar sedan premiären förutom under onsdagen.
– Laget har fällt två björnar, men onsdagen regnade bort och vi stannade i stugan. På fredagen var det dags igen. Med oss hade vi två stycken björnhundar, rutinerade plotthundar.
Hundarna spårade och började omgående driva en björn. Jakten var i gång och Daniel Blomqvist följde hundarnas rörelse på pejlen och hörde snart deras skall.

Inte nervös men redo
– Jag gjorde mig redo. Det var ju spännande men inte så att jag var nervös, jag tänkte inte så. Jag gjorde mig klar för uppgiften.
– Sedan hör jag en kvist gå sönder inne i skogen och hör björnen frusta, jag tänker att jag måste se den snart, men den kommer inte.
I nästa sekvens förstår Daniel Blomqvist att björnen bara är ett 20-tal meter bort och rör sig direkt mot honom.
– Jag börjar backa för att få in den i kikarsiktet.

Ett bra första skott
Sedan händer allt snabbt. Plötslig uppenbarar sig björnhonan i skogen sex till sju meter från Daniel Blomqvist som omedelbart avlossar ett välplacerat skott – som senare visar sig ha gått genom björnens lungor – med sin Carl Gustaf 3000.
– Jag träffar klockrent i bogen med ett dödande skott, men hon stannar inte utan fortsätter mot mig. Inte så fort som man kan tro, men hon var ju skadad, berättar Daniel Blomqvist och tillägger:
– Då repeterade jag och backade samtidigt. Jag har aldrig repeterat så snabbt, jag trodde inte att det var möjligt att skjuta så kvickt.
– Det var som om jag hade en halvautomat och jag hann tänka: ”Varför lägger du dig inte?” Jag fick i väg tre bra träffar varav en gick genom lungorna innan jag hamnade i diket med björnen över mig.

Kämpade under björnen
Daniel Blomqvist beskriver hur han först kände ett bett i foten. Sedan i ryggen och armen.
Han skrek i vanmakt och hjärnan uppfylldes av en visshet om att det var så här det skulle sluta.
Sedan kände han hur betten blev lösare och björnens rörelser stannade av.
– Jag får tag på radion och ropar efter hjälp. Jaktkamraterna sa sedan att det lät som ett sista dödsrop och de dök upp otroligt snabbt.
Men först kom hundarna. Daniel Blomqvist låg klämd under 190 kilo björn och hörde skallen. Skulle han försöka ta sig loss?
– Jag visste ju inte om hon var död. Om hon skulle piggna till igen kanske jag skulle få ett nyp till. Men jag försökte ändå ta mig loss. Det handlar om en djävulskt stor björn, men jag var så full av adrenalin att jag inte kände vikten, jag bara vräkte undan kroppen.

Många skador och märken
När Jakt & Jägare pratar med Daniel befinner han sig på sjukhuset i Östersund och väntar på resultat från en fotröntgen.
Han hoppas få komma hem under kvällen, men kroppen värker av åtta sår på ryggen, två i armen och några på foten.
– Dessutom har jag en blessyr på rumpan.
Hur mår du nu, inte minst måste det ha varit en psykisk pärs?
– Det är klart att jag har tänkt, tänkt på om den hade fått grepp om nacken. Då hade vi kanske inte pratat i telefon nu.
– Men som det känns skulle jag kunna jaga björn i morgon. Jag ser framåt, men det är väl fortfarande en del adrenalin med i spelet. Jag är bara glad att jag har livet i behåll, björnen var en bonus, säger Daniel Blomqvist och avslutar:
– Till alla jägare vill jag säga att björnjakt är något extra, testar ni inte missar ni något!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på print
Dela på email
Ämnen i artikeln
Liknande artiklar
Hämtar artiklar ...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Fyll i din e-postadress och godkänn villkoren så får du automatiskt ett mejl varje dag med de senaste nyheterna.

Hämtar artiklar ...