Det var i lördags som Tommy Kolberg tränade med tvååriga Luna i skogarna norr om Grums i Värmland.
Han släppte henne längs en grusväg.
Större djur
– Det blev ett gångstånd, jag hörde ett större djur som brakade i väg. Jag var någon kilometer bort och trodde att pejlen krånglade, det har hänt förut. Men när jag hade 100 meter kvar och hon inte kom och mötte anade jag vad som hade hänt.
Synen som mötte Tommy Koberg chockade honom. Luna var död och delvis uppäten.
– Jag är glad att min tioårige son inte var med som han brukar. Han har tagit det enormt hårt och är hemma från skolan. Han bara gråter.
Luna kom sent till familjen men smälte genast in.
Barnens förlust
– Vi hann inte ha henne så länge men hon blev verkligen en familjemedlem som följde med på fotbolls- och ishockeyträning. Det värsta är att barnen har förlorat sin bästa kompis.
För Tommy Koberg var också fortsättningen på lördagen en prövning. När han kontaktade länsstyrelsen fick han besked om att det inte fanns någon besiktningsperson som kunde komma ut.
– Man sa att jag väl kunde lägga jackan över hundkroppen, så skulle någon komma ut efter helgen. Det hade ju inte funnits något kvar efter en natt. Mina känslor rann över och jag blev riktigt förbannad. Jag tycker inte att man kan agera så på en myndighet.
”Inte här än”
Tommy Koberg fick till slut tillåtelse att ta med sin hund hem efter att noga ha dokumenterat platsen. När Jakt & Jägare talar med honom vid tolvtiden väntar han på länsstyrelsens personal.
– De ringde och sa för två timmar sedan att de skulle komma, men än är de inte här. Nu hoppas jag bara att det blir av innan min dotter kommer från skolan.
