Klockan var nio på kvällen i torsdags när Bo Persson kom hem efter att ha skjutsat sonen Erik. Det var mycket mörkt i byn utanför Sunne i Värmland, där Bo bor med sin fru Britt-Marie Haglund och jämthundstikarna SE J(LÖ)CH Blomskogens Minna och Sulvikskogens Holly, 3 respektive 11 år gamla.
Hundarna mötte honom i dörren och Britt-Marie sa att de ville ut. Så Bo kopplade tikarna, gick ner till hundgården, släppte in dem genom grinden och kopplade loss, stängde grinden bakom sig. Eftersom det hällregnade kunde han vänta tills de hade rastat sig.
– Sedan hände allt väldigt snabbt, berättar Bo som hörde att något stort kom dundrande i full galopp från grannens trädgård 50 meter bort.
– Det brakade till i andra änden av det två meter höga Gunnebostängslet, men det var så mörkt att jag knappt såg vad som hände. Jag trodde att min sista stund var kommen och hann inte mer än tänka: ”Släng dig ner.”
Kastade sig åt sidan
Tumultet fick hundarna att skälla och skrika. Och när vad som visade sig vara en rejält ilsken älgko bara var en meter från Bo, i hundgården som är 15 x 8 meter stor, kastade hon sig 90 grader åt vänster och in i stängslet. Bo slängde sig åt andra hållet.
– Det bara small till. Men kon reste sig upp och tippade baklänges mot en stolpe. Det var nog då hon bröt nacken, vilket troligtvis blev min och hundarnas räddning, säger Bo.
För sedan reste sig inte älgkon igen och de långa benen slutade äntligen sparka.
När Bo hade försäkrat sig om att han och hundarna var utom fara kopplade han tikarna som inte alls ville gå in.
Nära-döden-upplevelse
Trots att det har gått flera dagar hörs det att Bo fortfarande är mycket taget av nära-döden-upplevelsen, även om den värsta chocken har lagt sig.
Han tror att älgkon stod i grannarnas trädgård och åt när hon hörde hundarna. Det är mycket snö i skogen och har varit så hela vintern. Kylan har varvats med töväder och skaren har hindrat de få älgar som finns kvar i området från att hitta mat. Därför har de hungriga djuren sökt sig fram i bygden.
– Det har synts spår på vägarna och i trädgårdarna, beskriver Britt-Marie.
Mager och äldre
Bo berättar att älgkon var mager och äldre.
– Hon hade nog haft en del kalvar som har tagits av varg, säger han.
Hans teori är att älgkon inte uppfattade att han var med hundarna ute, och att hon kanske trodde att de var vargar. För det var uppenbart att det var hundarna som väckte hennes ilska och fick henne att attackera.
– Mig fick hon nog se i sista stund. Det var helt otroligt hur fort hon kunde kasta sig undan, säger Bo som är tacksam över att varken han eller hundarna kom till skada.
