Foto: Räddningstjänsten Sala-Heby– Att behöva dö i ett kärr hade verkligen inte varit ett värdigt sätt att sluta sitt liv på, säger styrkeledaren Per Blom.

Brandmän räddade älgkalv från kärr

– Även om det snart är älgjakt så känner vi att vi gav honom en stund till i livet, säger styrkeledare Per Blom efter att ha varit med och räddat en älgkalv som hade gått ner sig i ett kärr.

När hans hund ställde sig och skällde vid ett dike norr om Östervåla i Uppland i måndags kväll blev en jägare misstänksam. Han gick fram och fick se att i ett kärr låg en älgkalv som inte kunde ta sig upp.
Jägaren slog larm och fem brandmän kom till kärret med en sexhjulig motorcykel.
– Om älgkalven hade blivit jagad ner i kärret vet jag inte, men den var i alla fall totalt utmattad och hade legat där under en ansenlig tid. Och eftersom kärret bara bestod av dy och gyttja sjönk djuret allt djupare ju mer det rörde på sig. Vårt fokus var därför att försöka hålla älgkalvens huvud ovanför ytan, säger styrkeledare Per Blom vid Räddningstjänsten Sala-Heby i Sala Allehanda.

Gjorde en riskbedömning
Han trodde dock att de skulle kunna rädda älgkalven, gjorde en riskbedömning och satte 45 minuter som maxtid för räddningsinsatsen.
– Vi satte på oss ytbärgardräkter och använde en lyftstropp där en slinga lades runt magen och frambenen på älgkalven. En brandman som var nere hos kalven i kärret hade vi också en slinga runt eftersom vi var rädda att han också skulle bli kvar där. Det fanns ju inget vatten och ingen botten, berättar Per Blom.
Efter 15 minuter hade flera jägare också kommit till kärret och med förenade krafter lyckades brandmännen och jägarna dra upp den utmattade älgkalven.

Ställde sig i vägen
Den låg och tittade på sina livräddare i tio minuter. De var hela tiden oroliga för att kalven skulle bli rädd och kasta sig ner i kärret igen. Därför ställde de sig försiktigt i vägen för den.
– När kalven till slut reste sig var den helt oskadd och sprang åt rätt håll. Älgmamman stod då och lockade på honom inne i skogen. Det gjorde hela vår dag och vi var jätteglada och skakade hand med jägarna som hjälpt oss. Det var verkligen en härlig stämning, beskriver Per Blom.
Han menar att kalven aldrig hade lyckats ta sig upp själv och är glad för de omständigheter och det beslut som ledde till att dramat slutade lyckligt.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på print
Dela på email
Ämnen i artikeln
Liknande artiklar
Hämtar artiklar ...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Fyll i din e-postadress och godkänn villkoren så får du automatiskt ett mejl varje dag med de senaste nyheterna.

Hämtar artiklar ...