Tanken när Håkan Wessman släppte i väg sin femåriga taxtik på onsdagsmorgonen var att hon skulle jaga räv eller hare.
– Vi är nyinflyttade i Söderhamn och bor precis vid jaktmarken. Det här var andra gången som Elsa skulle få sondera terrängen och hon drog i väg en repa, beskriver Håkan.
Elsa, som är en erfaren jakthund, sökte tyst. Grävling har hon aldrig visat intresse för tidigare, men några gånger har hon varit i rävgryt.
Efter 45 minuter hördes ståndskall och sedan försvann Elsa från pejlen. Då gick Håkan upp på en höjd och lyckades återfå kontakten.
– Jag kunde se att hon inte rörde sig. Sedan förlorade jag kontakten igen. Och när jag kom ner till platsen där pejlen hade visat att hon var förstod jag varför – hon var under jord. Det hade väl luktat gott och färskt utanför, säger han.
Hörde att hon fick stryk
När Håkan insåg att Elsa inte kunde ta sig ut ur stengrytet försökte han gräva ut henne för hand, utan att lyckas. Med jämna mellanrum hörde han att hon fick stryk av en grävling.
– Det var hjärtskärande att höra hennes skrik och försök att ta sig ut, säger Håkan.
Framåt eftermiddagen började han bli riktigt desperat och bad om hjälp i flera Facebook-grupper. Dessutom ringde han sin jaktledare som skickade mass-sms till resten av jaktlaget.
– Bland annat kom det en tjej med en grävmaskin, men terrängen var så oländig att det inte gick att köra ända fram med den.
Hon liksom många andra som hade tagit sig till platsen under dagen grävde så gott de kunde.
– Vi hade nästan gett upp. Men det fanns en chans till. Det var att få bort en stor sten som satt fastkilad. Och när vi var fyra personer som tog i lyckades vi få ett rep runt den. Det visade sig dock att det låg en annan sten under, beskriver Håkan.
Grävlingen stack upp huvudet
Där fanns också ett litet hål, på cirka 20 x 20 centimeter, som Håkan började gräva i.
Grävlingen befann sig precis under hålet och plötsligt stack den upp huvudet. Den vände dock snabbt och så blev det rabalder under jord igen.
– De bytte plats. Och när jag fick se Elsas svanstipp så tänkte jag: ”Det här är sista chansen.” Jag stack ner handen genom hålet och då kom Elsa fram, säger Håkan.
Han lyckades få tag i pejlhalsbandet och dra upp sin tax.
– Men det var precis. Hade hålet varit bara ett par centimeter trängre hade hon inte kommit igenom.
Medtagen och lättad
Det var en mycket medtagen och lättad Elsa som Håkan bar hem. Efter att ha konsulterat veterinär fick han i henne lite falukorv. Och när hon hade hämtat sig drack hon en hel del vatten.
– Hon andades lugnt men ytligt i natt. Men det är inte konstigt. Att ta djupa andetag gjorde nog ont, med tanke på hur mycket stryk hon hade fått, tror Håkan.
När Elsa vaknade i morse var hon mycket svullen över ryggen och ett bakben. Hon har bitmärken här och var på kroppen och eventuellt något knäckt revben. Dagen har hon tillbringat hos veterinär i Hudiksvall, för att få smärtlindring, antibiotika och dränage i de värsta såren.
Håkan är så klart mycket glad över att Elsa fortfarande lever och att det inte slutade värre än det gjorde.
– Jag är oändligt tacksam för alla som engagerade sig. Folk ringde och gav mig råd och de som kunde kom och hjälpte till. Det är helt fantastiskt, säger Håkan lättad.
