Under Jägarnas Riksförbunds, JRF:s, förbundsårsstämma i Umeå under helgen utsåg en enhällig stämma Henrik Tågmark, från Värmland, till hedersmedlem i JRF. Förbundsordförande Solveig Larsson nominerade honom med orden:
– Han har gjort väldigt stora insatser under en lång tid. Utan Henriks vetskap har vi genomfört ett extra styrelsemöte och nu har jag glädjen att föreslå honom som hedersmedlem.
Vacker träkåsa
Då applåderna hade lagt sig överräckte Solveig Larsson en vacker träkåsa, snidad av en jägare och tillika förbundsmedlem från Västerbotten, försedd med Henrik Tågmarks nam och älgavbildningar på renhorn.
– Vi har kamperat ett bra tag tillsammans och trivts med det här jobbet. Du har alltid kunnat säga till mig att ”vi kan inte göra det här nu”, eller ”nu måste vi sätta fart med det här”. Den stöttning jag har haft från dig i min roll har varit ovärderlig.
– Nu blir jag lite överraskad. Det är överord men jag glad att höra dem i alla fall, svarade Henrik Tågmark.
Första gången
För första gången på många år återfinns han inte i förbundsstyrelsen efter att ha avstått från att kandidera. Fyra gånger tidigare har han bestämt sig för att det nog var dags att avsluta uppdraget, men varje gång övertalades han att stanna kvar.
– Mitt engagemang började 1985 när fyra får dödades av varg och det inte utgick någon ersättning på den tiden. Sedan kom skrämda kvigor och attackerade hundar. Jag har levt med detta.
Han tillade:
– Då jag började hade vi 17 500 medlemmar i JRF, i dag går det åt rätt håll och vi pendlar mot 40 000 medlemmar. Omtaget med framtidsarbetet är oerhört viktigt för förbundets utveckling, det är en fantastiskt intressant resa. Tack ska ni ha allihop!
”En chock”
När Jakt & Jägare pratar med Henrik Tågmark, då stämman närmar sig sitt slut, utvecklar han resonemanget och kommer in på vad det var som gjorde att han en gång koncentrerade sig på rovdjursfrågor.
– De första angreppen på 1980-talet kom som en chock. Det fanns bara några få vargar i norra Värmland, så kom de ner till Molkom. Först engagerade jag mig i LRF och blev med tiden viltansvarig, jag satt med i styrelsen och även i jaktkommitteen. Under tiden gick jag också med i JRF.
Henrik Tågmark berättar att han reagerade mot lagen om viltvårdsområden och svårigheten att lämna då man väl gått med.
– Jag engagerade mig hårt mot tvånget och på LRF:s initiativ blev det en utredning och en förändring till det bättre, men en del av tvånget hänger dessvärre kvar än i dag.
Tar aldrig slut
Tvingande regler är generellt inget som Henrik Tågmark uppskattar i samhället. Han återkommer till att det är rovdjurspolitiken och ”frivillighetens fördelar” som har varit hans drivkrafter under alla år i JRF.
– Det tar aldrig slut. Jag noterar hur personalantalet bara växer på länsstyrelserna och nya regler tillkommer. Se på vildsvinen, nu ska de också ha en förvaltningsplan.
Men inte sedan den där gången på 1980-talet, när de första fåren revs av varg i Henrik Tågmarks hemtrakt, har han känt sådan optimism inför fortsättningen som han gör nu.
– Det stämmer. Landsbygdsminister Peter Kullgrens uttalanden i vargfrågan är tydliga och otroligt välkomna. Äntligen har vi fått politiker som förstår och vill göra något. Kullgren lever och jagar i ett län med varg och får därigenom inblick i problematiken.
