Marcus Söderlund, Helena Parkeborn (bilden) och många fler grävde och grävde i kompakt sand för att få ut foxterriern Alva.
Foto: Privat Marcus Söderlund, Helena Parkeborn (bilden) och många fler grävde och grävde i kompakt sand för att få ut foxterriern Alva.

Foxterriern Alva räddades ur gryt

Efter att ha tillbringat 37 timmar tolv meter ner i ett grävlingsgryt kom foxterriern Alva äntligen ut. Då hade både husse och mattes vänner, grannar, släktingar och totala främlingar engagerat sig i den stora räddningsinsatsen.

Marcus Söderlund var ute för att jaktträna sin släthåriga foxterrier, en rutinerad grythund på åtta år, hemma i Sillre utanför Sundsvall i lördags eftermiddag. 
– Jag har skjutit 120-140 grävlingar för henne, säger Marcus.
Tanken var att Alva skulle få motion och bli lite trött. Marcus släppte henne och Alva gick in i ett gryt där hon har varit inne fem-sex gånger tidigare. På pejlen såg Marcus att hon var cirka 12 meter ner, vilket är betydligt djupare än de andra gångerna.
– Hon var inne två vändor, sedan började vi gå hemåt, beskriver Marcus.

Smet tillbaka till grytet
Då smet Alva tillbaka till grytet – och denna gång kom hon inte ut igen när husse ropade.
Marcus var inte så orolig till att börja med. Alva brukar komma inom två timmar. Men när det hade gått två och en halv timme ringde han till sin sambo, Helena Parkeborn, som var i sommarstugan.
Helena kom dit och tillsammans började de gräva. Mörkret föll, men de hade pannlampor, och fortsatte gräva.
– Kompassen på pejlen lade av, så jag såg inte åt vilket håll hon låg. Men jag åkte i väg åtta mil och lånade en ny handenhet, berättar Marcus.
De kunde se att Alva rörde sig och fortsatte gräva till fyratiden, då de satte upp en åtelkamera och bäddade åt Alva utanför grytet ifall hon skulle komma ut, och åkte hem för att försöka sova.

”Ville bara ha upp henne”
Det dröjde dock inte lång stund förrän Marcus och Helena var tillbaka.
– Jag ville bara ha upp henne. Men jag började misströsta och hade panik, säger Marcus.
På söndagsmorgonen började de kontakta vänner, grannar och släktingar. De skrev också på Facebook om vad som hade hänt.
Gensvaret blev enormt. Förutom att totala främlingar kom och hjälpte dem att gräva dök grannar upp med mat. Marcus och Helena fick också massor av goda råd, pengar swishade och mobilerna gick varma.
– Någon tipsade om att vi kunde försöka blåsa in syre med hjälp av en lövblås. Jag vet inte om det hjälpte, men jag lånade en av en granne och gjorde så gott jag kunde.

Maskinförare ringde
Vid tolvtiden på söndagsnatten ringde en maskinförare som hade läst om Alva på Facebook och erbjöd sig att hjälpa till. Tillsammans med Marcus och Helenas kompisar som hade åkt upp från Norrtälje lyckades de till slut få ut Alva – tio i sex på måndagsmorgonen.
– Folk har varit helt fantastiska. 17 personer har kommit och hjälpt oss. All heder åt dem, säger Marcus tacksamt.
Han är dock besviken på Räddningstjänsten som inte var intresserad av att komma.
– De menade att det skulle bli för dyrt och tyckte att Helena skulle motivera varför de skulle komma.

”Prinsessan” mår bra
Alva tycks ha klarat dramatiken utan några värre men än att hon blev tröttare än husse hade tänkte sig. Och Marcus är så klart mycket lättad över att hans ”prinsessa” mår bra.
– När vi kom hem lade vi oss i soffan. Jag drog en pläd över oss och sedan sov vi som stockar, säger han.
Marcus såg aldrig grävlingen, men han misstänker att den grävde igen bakom sig när den tog sig undan och att Alva fastnade i en luftficka.