Domstolsförhandlingarna om rätten till jakt och fiske inom fyra samebyars åretruntmarker har skjutits upp på obestämd tid. Det är en direkt fortsättning på det så kallade Girjasmålet från 2020, då samebyn fick rätt att disponera jakt och fiske på sina marker. Om detta rapporterar SVT Nyheter.
Men nu vill JK att rennäringslagens §§ 31–34 ska tillämpas i målet. Enligt JK innebär det att samebyar – som juridiska personer – inte själva kan upplåta rättigheter som ingår i renskötselrätten, till exempel rätten till jakt och fiske.
Resultatet: jaktintressen, samebyar och staten hamnar i ett nytt juridiskt vägskäl.
Vad betyder detta för jägarkåren?
För jägare som nyttjar fjällnära marker innebär denna juridiska tvist en osäkerhet inför framtida jaktarrangemang – både för älg, småvilt och fiske. Jägareförbundet har ansökt om intervention, det vill säga att tillträda som part i åtminstone en av målen, för att bevaka jägarnas intressen.
Tidslinjen blir längre än väntat
De muntliga förberedelser som skulle ha ägt rum i början av december för byarna Talma sameby, Sirges sameby, Baste sameby och Una Tjerusj sameby är framflyttade utan ny tidpunkt – på obestämd framtid.
Samtidigt förbereds målet mellan Rans sameby och staten fortfarande vid tingsrätten, och även detta är föremål för juridiska utspel.
Vad står på spel?
För jägarkåren handlar det om flera ting:
- Vilka marker kan fortfarande upplåtas för jakt och fiske?
- Under vilka villkor?
- Kommer upplåtelsen styras av samebyar, staten eller någon annan modell?
- Hur påverkas jaktarrangemang och upplåtelseavtal framöver?
Om rennäringslagens paragrafer vinner insteg kan upplåtelsemodeller komma att begränsas – med potentiella följder för både tillgänglighet och reglering.
Den rättsliga dragkampen om fjälljakt och fiske rör inte bara juridik – den berör hela jaktkulturen och upplåtelsemodellen i fjällnära områden. För jägare gäller det att följa läget noggrant och förbereda sig på att markförhållanden och regler kan komma att förändras.
