För stugägaren Bengt Anttila har sommaren förvandlats till en kamp mot de svarta fåglarna – och nu kräver han att länsstyrelsen beviljar skyddsjakt. Om detta skriver NSD.
– Det här är som en skräckfilm. Revet blir kolsvart när flocken landar, säger han.
”Fisken försvinner”
Anttila har haft stuga vid kusten sedan 2003. Tidigare vinterpimplade han abborre strax utanför tomten, men de senaste åren har fisket gått i stå.
– En flock på 250 skarvar äter tonvis med fisk varje månad. Här passerar både lax, öring och löja – och allt påverkas, säger han medan ett trettiotal skarvar återvänder till revet.
Utöver revet vid Alhamn finns en lika stor flock på Manön. Fåglarna anländer i slutet av juli och stannar tills isen lägger sig.
Växande population
Skarven är sedan länge en kontroversiell fågel i Sverige. Enligt en inventering från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU har beståndet nästan fördubblats det senaste decenniet – från drygt 40 000 till omkring 75 000 individer. Tidigare var allmän jakt tillåten, men idag är skarven skyddad av EU:s fågeldirektiv.
I södra Sverige har skyddsjakt blivit vanlig, och i Västerbotten tilläts i år jakt på 300 fåglar. Men i Norrbotten har samtliga ansökningar hittills avslagits.
Länsstyrelsen: ”Kortvarigt problem”
Lena Bondestad, naturvårdshandläggare vid länsstyrelsen Norrbotten, menar att skarvflockarna i länet bara är tillfälliga.
– De häckar inte här utan anländer i slutet av sommaren, äter och drar vidare innan isen kommer. Därför bedömer vi att den ekonomiska skadan är begränsad, säger hon.
Hon påpekar att Norrbotten saknar stora kolonier och att havsörnen dessutom håller nere antalet. Den största flocken som observerades i fjol bestod av 1 200 fåglar.
Att avföringen förstör växtlighet ser hon som ett mindre problem.
– Det ser kanske illa ut, men naturen återhämtar sig när skarven flyttar, säger Bondestad.
Möjlig framtida jakt
Trots EU-skyddet utesluter hon inte att allmän jakt på skarv kan återinföras i framtiden.
– Det kräver ett beslut på EU-nivå, men med tanke på hur populationen har ökat är det inte omöjligt, säger hon.
För Bengt Anttila är beskedet dock nedslående.
– Vi stugägare ser hur fisket försvinner och naturen påverkas, men ingenting händer. Det känns hopplöst, säger han.
