Bakgrund
Naturvårdsverket, NVV, har fått i uppdrag av regeringen att undersöka dels vad en halvering av vargstammen till 170 individer skulle kosta och dels hur lång tid det skulle ta. NVV har i sin tur ställt frågan vidare till landets länsstyrelser.
Som Jakt & Jägare har konstaterat i tidigare artiklar (läs mer här och här) kommer den nya vargförvaltningen att bli både komplicerad och dyr på grund av målsättningen att undvika inavel bland de kvarvarande individerna.
I den här, tredje artikeln i vår granskning, tittar vi närmare på vad den nya förvaltningen får för konsekvenser för jägarna.
Förbud mot löshundsjakt
En befarad följd skriver länsstyrelsen i Västra Götaland om i sitt svar till Naturvårdsverket:
“Sannolikt behövs full ersättning för rovdjursavvisande stängsel och förbud mot löshundsjakt i områden med genetisk viktig varg, då det annars finns risk för att genetiskt viktiga vargar fälls på skyddsjaktsbeslut eller med stöd av § 28.“
Mia Bisther är rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Västra Götaland och har varit med och skrivit svaret. Hon suckar lätt när Jakt & Jägare ringer upp och vill prata om “den nya vargförvaltningen” och det omöjliga i att svara på de komplicerade frågor som NVV skickade ut. “Vem ringer man liksom och frågar vad en helikopter kostar – i mellandagarna?”
Vad menar ni när ni skriver att det kan bli förbud mot löshundsjakt?
– En minskning av antalet vargar kommer att få konsekvenser för vargförvaltningen, allt kring paragraf 28, licens- och skyddsjakt ställs på sin spets. Det måste tas med i tänket. Varje varg kommer att vara “värd” så mycket mer, säger Mia Bisther.
“Med ett referensvärde på 170 vargar, finns mycket litet utrymme för licensjakt. Det kommer att behövas en strikt reglering av eventuella beslut om skyddsjakt i områden med genetisk viktig varg“, skriver länsstyrelsen i sitt svar.
Mia Bisther menar att när varje varg är ett potentiellt genetiskt viktigt djur så kommer varje skyddsjaktsbeslut att bli mycket mer komplicerat och ta längre tid att få igenom och att löshundsjakten riskerar att helt försvinna där genetiskt viktiga vargar kan tänkas finnas. Ju större vargstam desto större marginal. När vargstammen krymper blir varje individ mer skyddsvärd och därmed blir det svårare att ta till verktyg som skydds- och licensjakt.
Paragraf 28-fallen har ökat
– Det har skett en ökning i antal paragraf 28-fall de senaste åren. I vårt län, som är stort, finns täta vargbestånd och det skulle få konsekvenser för hur jakten bedrivs, säger Bisther.
Arbetsuppgifter som inventering kommer också att se helt annorlunda ut, menar hon och säger att riktlinjerna som finns inte kommer kunna appliceras efter en halvering av stammen.
– Vanligtvis när inventeringen är genomförd så släpper vi det tills det är dags igen om ett år, så blir det inte sedan. Då måste vi ha konstant koll på alla vargar och det blir väldigt tidskrävande att hitta alla individer. Det kommer att bli en helt ny förvaltning.
Enligt ert svar till Naturvårdsverket skulle de ökade kostnaderna per år bli runt tio miljoner kronor. Hur skulle ni behöva skala upp verksamheten?
– Det är inte lätt trolla att fram personerna som krävs för att ha full koll på alla vargar. Att utbilda personal tar tid. Man kan jämföra med att bli en bra jägare, det krävs inte bara kunskaper utan också erfarenhet.
Rimligt att förbjuda tamdjursskötsel
Jens Gustafsson är riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, JRF. Han kommenterar det befarade förbudet mot löshundsjakt med att skillnaden mellan 170 och 270 vargar, rent genetisk, torde vara försumbar.
– En invandrad varg får än mer genetiskt genomslag i en liten population än i en stor så jag ser också positiva följder av en minskad population, säger Jens Gustafsson och fortsätter:
– Om man ska förbjuda löshundsjakt med risk för paragraf 28 så får man ju rimligtvis också förbjuda tamdjursskötsel i samma område, och det faller ju på sin egen orimlighet. Med en mindre vargpopulation torde paragraf 28-ärenden bli än mer ovanliga än de redan är så den risken tror jag inte att man behöver ta höjd för.
