När besluten om vinterns licensjakt på varg presenterades reagerade Jägarnas Riksförbund, JRF, på att myndigheterna kommunicerar olika siffror vad gäller vargstammens storlek.
Naturvårdsverket skrev i ett pressmeddelande i början av sommaren att det i vintras fanns cirka 450 vargar i landet. I besluten om licensjakt står det att det enligt Skandulvs beräkningar kommer att finnas 418 vargar i Sverige hösten 2024, om inget jaktuttag görs mellan den 1 oktober 2023 och 30 september 2024.
Det fick JRF att i en hemställan till Naturvårdsverket ställa fem frågor om bland annat vilka metoder som används för att beräkna vargstammens storlek och det potentiella jaktuttaget, och om Naturvårdsverket anser att olika beräkningsmodeller ska användas för populationsstorlek och jaktuttag.
– Vi vill klargöra vilken inventeringsmetod som ligger till grund för jaktbeslut. Att inventera på ett sätt och besluta om jakt på ett annat skapar ingen trovärdighet, förklarade JRF:s riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson.
Två inventeringsmetoder
Nu har Naturvårdsverket svarat på JRF:s frågor.
Inledningsvis förklarar myndigheten att den svenska vargpopulationen beräknas på flera sätt. Ett är inventeringen som pågår varje vinter mellan den 1 oktober och 31 mars, som i huvudsak bygger på spårning på snö och insamlade dna-prov från spillning och urin. Den senaste inventeringen visade på 45 föryngringar, vilket enligt en konverteringsfaktor gör att det uppskattade antalet vargar vid inventeringsperiodens början hösten 2022 landar på 450 individer.
Konverteringsfaktorn är dock ”behäftad med en viss osäkerhet”. Därför görs också analyser av de insamlade dna-proven och en uppskattning av antalet vargar med metoden RovQuant. Enligt Naturvårdsverket har även den metoden viss, men relativt liten, osäkerhet. RovQuant beräkningar visar att det hösten 2022 fanns cirka 396 vargar i den del av landet där det hade registrerats föryngringar.
Naturvårdverket skriver att dessa båda uppskattningar i regel följer varandra mycket väl.
Kommunikativ utmaning
När det ska beslutas om jakt på varg och hur stor den kan bli tar Skandulv-forskarna, på uppdrag av Naturvårdsverket, årligen fram en så kallad beskattningsmodell. Den bygger på resultaten från de båda inventeringsmetoderna under de senaste tio åren samt kunskap om demografiska parametrar, och beräknar den procentuella risken för att vargstammen ska hamna under referensvärdet för gynnsam bevarandestatus vid olika stora jaktuttag.
”Vi har förståelse för att det kan verka förvirrande när det presenteras olika siffror kring populationsstorleken i olika rapporter. Det är en kommunikativ utmaning att förklara vilka osäkerheter som finns kring de estimat som presenteras och vilka data de bygger på. Men vi ser det samtidigt som en stor styrka att vi kan presentera olika inventeringsmetoder som ger väldigt samstämmiga svar.
När det gäller vad som ska användas för att beräkna jaktuttaget så är det mycket viktigt att dessa beräkningar baseras på bästa tillgängliga kunskap. Detta är en förutsättning för att kunna fatta jaktbeslut på en strikt skyddad art som håller för rättslig prövning”, skriver Naturvårdsverket.
Myndigheten nämner också att om JRF vill diskutera ämnet vidare ”så träffar vi er gärna och fortsätter dialogen”.
