Det norsk-svenska forskningsprojektet SKANDULV har sedan slutet av 1990-talet följt vargar i Sverige och Norge. Nu har resultaten samlats i den 169 sidor långa rapporten ”Skandinaviska vargprojektet – över 25 års forskning”.
Sammanställningen omfattar forskning fram till februari 2026 och behandlar bland annat vargens biologi och beteende, vilka bytesdjur den väljer, hur den påverkar andra arter och hur vargarna använder landskapet. Ett viktigt syfte är att göra resultaten användbara inom den praktiska viltförvaltningen.
Unikt material om vargstammen
Redan vintern 1998 började forskarna förse skandinaviska vargar med sändare. Två år senare bildades SKANDULV. Kombinationen av märkta vargar, omfattande fältarbete, årliga inventeringar och dna-analyser har sedan dess byggt upp ett internationellt sett ovanligt detaljerat forskningsmaterial.
– Inventeringen av Skandinaviens vargpopulation har genomförts årligen i nästan 30 år med dna-analyser som ett viktigt verktyg på senare år. Tillsammans med märkningen av individer och stora mängder data från fältarbete har dessa data skapat unika möjligheter att studera vargarnas ekologi i detalj, säger Håkan Sand, vargforskare vid SLU och verksam inom SKANDULV.
Forskningen har också resulterat i vad Naturvårdsverket beskriver som världens mest omfattande genetiska kartläggning av en vargpopulation. I dag finns ett nästan komplett släktträd över den skandinaviska stammen.
Inavel fortsatt central fråga
Genetiken har särskild betydelse för den svenska vargförvaltningen. Den skandinaviska populationen har en hög grad av inavel och är beroende av att nya vargar invandrar från den finsk-ryska populationen för att tillföra genetisk variation.
Kunskapen från SKANDULV används som underlag för bland annat förvaltningsplaner och myndighetsbeslut. Projektet har bland annat finansierats av Naturvårdsverket med pengar ur Viltvårdsfonden.
– Förvaltning av varg är en komplex uppgift som ställer höga krav på kunskap. Långsiktig forskning är ovärderligt i det arbetet, men det är också viktigt att kunskapen görs tillgänglig, säger Mona HansErs, chef för Naturvårdsverkets viltanalysenhet.
Vargrapporten är den andra av fyra kunskapssammanställningar om de stora rovdjuren i Skandinavien. Den första behandlade björn och kommande rapporter ska sammanfatta forskningen om lodjur respektive järv.
“Svårt att omsätta i praktiken”
Solveig Larsson, ordförande i Jägarnas Riksförbund, JRF, säger att det verkligen är stora insatser som gjorts under de 25 åren av forskning.
– Men forskningen brister i att det är svårt att omsätta i praktiken. Tamdjursproduktionen borde ha ökat, nu drabbas tamdjurshållning av vargen ska finnas.
Om detta säger inte rapporten mycket, menar Solveig Larsson.
– Livskvaliteten hos de som drabbas av vargen borde ha tagits med. Det läggs väldigt stora resurser titta på biologi och följa enstaka djur. Hur kan man låta ett fåtal individer, vargar, vara representativa?
Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent hos JRF är inne på samma spår.
– För att vi ska komma framåt måste man titta på hur människorna drabbas. Nu vet vi allt om världens förmodligen mest utforskade djur – vi vet vad de väger, vad de äter, hur deras dygnsrytm ser ut och mycket mer – nu har vi all denna kunskap samlad. Vad gör vi med det? Hur ska den mänskliga aspekten komma in i bilden? Det är dags att vi går vidare med det, säger Gustafsson.
Hela rapporten finns att läsa här.
