
Foto: Privat
Jimmy Låås är NVR-jägare och anställd på Jägarnas Riksförbund. I morse blev han utringd på ett trafikeftersök i Nynäshamn i södra Stockholms län.
– En förare hade ringt in om en hjort som troligtvis hade blivit påkörd av en annan bil. Hjorten låg en liten bit från 70-vägen och mådde uppenbart dåligt, kunde inte ta sig från platsen, berättar Jimmy Låås.
Dog under kalvningen
Han åkte direkt på uppdraget. När han kom fram, 15–20 minuter senare, hade hjorten avlidit.
– Det som chockade mig var att dovhinden uppenbarligen hade dött mitt i en kalvning. Det måste anses väldigt ovanligt. Åtminstone vid den här tiden på året, säger Jimmy Låås.
Även kalven var död. Den hade fastnat, det var i stort sett bara huvudet som stack ut.
Händer då och då

Foto: Göran Ekeberg/AddLight
Hinden såg ut att vara i helt okej kondition även om hon var gammal, kunde Jimmy Låås och jakträttsinnehavaren konstatera. Några skador kunde de inte se på henne.
– Sådant här händer då och då med just dovhindar. Så sent som förra veckan var det en annan NVR-jägare som rapporterade om en kalvning, berättar Erik Ågren, statsveterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt.
Vad det beror på vet han dock inte utan hänvisar till Petter Kjellander, professor i viltekologi vid SLU Grimsö forskningsstation.
Kan brunsta väldigt sent

Foto: Privat
– Det är ovanligt, men det händer att dovhindar brunstar väldigt sent. De har upprepade brunster om de inte blir betäckta och kan brunsta långt in i januari, berättar Petter Kjellander.
Med tanke på att den här hinden kalvade i dag bör hon ha blivit betäckt väldigt sent, det vill säga i mitten av mars. Kanske var hon i dålig kondition förra hösten.
– Sådan är naturen. Den provar sig fram. Ibland blir det helt fel, ibland rätt. Ibland föder dovhindar väldigt sent jämfört med de inhemska arterna. Varför vet vi inte, avslutar Petter Kjellander.