– Jag har alltid beundrat jägarna. När jag var liten brukade jag se männen ge sig iväg med sina bössor och hundar över axeln. Det verkade så spännande, säger Tora till TV4.
Men livet kom emellan. Ett helt arbetsliv inom vården, uppfostran av barn och skötseln av en jordgubbsodling gjorde att drömmen om jakten fick stå åt sidan. När pensionen väl kom fanns tiden – och Tora gjorde slag i saken.
Sen jägardebut – men fullt engagemang
Trots att hon var äldst på sin jägarexamenskurs, tillsammans med ett par unga kvinnor och flera män, var Tora fast besluten att klara utbildningen. Och det gjorde hon med bravur.
Sedan den första fällda vildsvinet 2010 har det blivit sammanlagt 37 stycken – plus ett par rådjur. Vanligtvis är hon ute tre till fyra nätter per månad, men ibland blir det både oftare och längre pass.
– Det är ett speciellt lugn ute i skogen på natten. Man måste vara tålmodig och vaksam, berättar hon.
Att vara 80 år och jaga ensam nattetid kräver visst praktiskt stöd. Tora får hjälp av jaktintresserade grannar och yngre vänner när det gäller att ta ur och flå viltet, eller när ett skadeskjutet djur måste spåras med hund.
– Jag har tur som har så fina människor omkring mig som ställer upp. Utan dem skulle det vara svårare att fortsätta, säger hon.
Ett allvarligt uppdrag – för odlingarnas skull
Men för Tora handlar jakten inte bara om äventyr och naturupplevelser. Hon ser det som en viktig uppgift att hålla nere vildsvinsstammen, för att skydda jordbruket i trakten.
– Vildsvinen förstör mycket. Bönderna kämpar redan hårt, och när odlingarna bökas upp måste de så om, köpa nytt utsäde och reparera marken. Jag vill bidra till att de kan fortsätta sitt arbete, säger hon.
Enligt Tora är det här också en viktig fråga för Sveriges krisberedskap. Hon lyfter fram att ett starkt inhemskt jordbruk är avgörande om landet skulle hamna i en krissituation.
– Om vi inte kan odla själva blir vi beroende av import. Och vid krig eller annan kris kanske det inte ens går. Vi måste kunna försörja våra djur och producera vår egen mat, menar hon.
Egna viltgrytor – och viltslakteri
Det mesta av det Tora fäller används i det egna köket. Hon lagar gärna grytor på vildsvinskött, men säljer ibland också vidare till viltslakterier.
– Det känns meningsfullt att ta tillvara på det man jagar. Jag är inte ute för att bara trycka av, utan för att göra något som har ett syfte, säger hon till TV4.
Planer på att fortsätta – så länge det går
Trots att hon nu fyllt 80 har Tora inga planer på att lägga bössan på hyllan.
– Så länge jag orkar och har folk som kan hjälpa mig med det praktiska, så vill jag fortsätta. Det ger mig både glädje och mening, och det känns som att jag gör något viktigt.
Och visst är hon en ovanlig syn i jaktleden – men också en inspiration. Tora visar att det aldrig är för sent att följa sina drömmar, och att jakt kan vara både naturnära och samhällsnyttigt.
