Lodjur och rådjur balanserar varandra i ett cykliskt förlopp där populationerna ökar och minskar enligt ett tydligt mönster.
Lämlar och sorkar
Det visar Henrik Andrén, professor på SLU Grimsö forskningsstation, och forskaren Olof Liberg som också är knuten till Grimsö.
Deras studie “Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer” har publicerats i en amerikansk forskningstidskrift.
Ett tidigare känt exempel på cykliska förlopp involverar lämlar och sorkar i nordliga områden. Antalet växlar regelbundet och har gett upphov till begreppen lämmel- och sorkår.
Stammen kraschar
Rovfåglar och mindre rovdjur ökar då bytesdjuren ökar, men släpar efter något avseende tillväxt. Till slut blir rovdjuren så många att lämmel- och sorkstammarna kraschar – vilket får till följd att samma öde drabbar rovdjuren. Sedan börjar nästa cykel om igen.
– Forskare har diskuterat om sådana här cykliska förlopp även skulle kunna förekomma hos större rovdjur och deras bytesdjur, men inte förrän nu har en studie kunnat påvisa detta på ett övertygande sätt, säger Olof Liberg.
Befintliga data
Forskarna hade stor nytta av den redan befintliga data som tagits fram genom inventering och avskjutningsstatisk. En annan positiv omständighet var att de kunde studera lodjurens återkomst i Mellan- och Sydsverige där arten hade varit försvunnen sedan 1980-talet.
Området delades upp i sju regioner och samspelet mellan rådjur och lodjur i olika faser av återkolonialisering och forskarna fick en bra möjlighet att samla data.
Minskande tillgång
– Under sin expansion söderut har lodjuren minskat de lokala rådjurspopulationer som de efterhand har kommit i kontakt med. Sedan har lodjuren i sin tur påverkats av den minskade tillgång på föda som de själva har åstadkommit. Då föds färre lodjursungar och fler lodjur dör, säger Henrik Andrén.
Enligt studiens resultat är det ungefär 30 år mellan topparna i det cykliska förlopp som involverar rådjur och rådjur. Märkbarast är detta från södra Norrland till norra Götaland.
Rik vilttillgång
Längre norrut blev mönstret mindre tydligt på grund av renen som är ett alternativt byte för lodjur. I Götaland var i stället landskapet med öppna jordbruksmarker, som undviks av lodjuren, mönsterstörande liksom den rika tillgången på dov- och kronvilt.
– Vi skulle vilja fortsätta att studera systemet för att säkerställa att det verkligen är ett cykliskt förhållande mellan lodjur och rådjur. Tyvärr är det inte möjligt på grund av ökad lodjursjakt som bryter mönstret. Dessutom har vargpopulationen ökat i Mellansverige och de äter också rådjur, avslutar Henrik Andrén.
