Anneli Hulthén har varit landshövding i Skåne län sedan 2016. Hon är generellt intresserad av frågor som berör djur och natur och har klarat av jägarexamens teoridel, men uppskjutningen la coronapandemin hinder i vägen för. Med tjänsten som landshövding följer att hon är ordförande för det södra rovdjursförvaltningsområdet som består av: Blekinge, Gotland, Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Skåne, Södermanland och Östergötland.
Några dagar
När Jakt & Jägare intervjuar henne är det bara några dagar kvar till den 1 mars. Då är inventeringsperioden över avseende varg och respektive rovdjursförvaltningsområde ska presentera förslag på miniminivåer.
– Vi har de preliminära resultateten och i det södra rovdjurförvaltningsområdet finns det för närvarande uppskattningsvis mellan 85 och 100 vargar, säger Anneli Hulthén och tillägger:
– Vi hade 0,5 familjegrupper tidigare och nu vill vi få en miniminivå på sex familjegrupper (Detta innebär att den tidigare miniminivån för det södra området var omkring fem vargar, nu vill man ligga på 60 djur, reds anm.)
En utmaning
Men det mellersta rovdjursförvaltningsområdet, i vilket vargtäta Dalarna, Gävleborg och Värmland ingår, tycker man inte att den miniminivån är tillräckligt hög.
– Mellersta vill att vi tar 85 så de kan minska. Men vi tycker att 60 kan räcka, det är också många, en utmaning. Jag tycker att vi har ett bra resonemang, men vi ser båda utmaningarna och förstår samtidigt varandra.
Vilka är era främsta argument i frågan?
– Sifferexercisen blir lätt väldigt klinisk, det handlar ju i grunden om helt olika miljöer i olika delar av landet. Jag vet inte hur mycket Naturvårdsverket tar hänsyn till det men jag hoppas att man gör det i sin klokskap. Man ska ju beakta tamdjurhållarnas situation och de socioekonomiska effekterna av varg, jag hoppas att man följer det.
– Man ska också ta med sig att vi har en lodjursstam som växer snabbt. I Skåne är det inte många meter mellan våra samhällen, alla påverkas. Det finns de som tappar sugen nu och inte längre tycker att det är lönt att vara fårägare. Vi har haft angrepp innanför rovdjursavvisande stängsel och det känns mycket tungt. Det krävs en lyhördhet, annars finns risken att folk tar lagen i egna händer.
Hur ser du på krav från de tidigare varglänen om att ansvaret för stammen måste spridas ut mer?
– Först får man väl fundera över om det här med varg blev så bra. Vi har olika uppgifter men har bra diskussioner. Länge hade vi enstaka vandringsvargar som inte stannade. Med den bakgrunden och att vi snabbt fått flera revir är 60 vargar en hög miniminivå som sagt med tamdjur och tätt mellan gårdarna. De trivs bra i södra Sverige, så länge de äter dov går det bra, men när de får smak på annat får vi stora problem.
Hur påverkas personalen på länsstyrelsens viltenhet av att vargstammen växer så snabbt? Deras arbetssituation?
– Vargen tar otroligt mycket arbetstid i anspråk. Jag är oerhört tacksam för medarbetarna och det arbete de gör. Ibland undrar jag hur de orkar med allt. De är ute och besiktigar samtidigt som de svarar på mängder av frågor från media. De är hårt belastade och vargfrågan väcker ju också verkligen människors känslor. Det finns starka åsikter på båda sidor. Mycket av trovärdigheten handlar om att vi är tillgängliga, men visst blir det mycket arbete på obekväm arbetstid.
På sikt, menar Anneli Hulthén att hela regelverket som kringgärdar vargarna måste göras om. Hon påpekar att det finns flera ologiska inslag, från sådant som att Västra Götaland hör till det mellersta och inte det södra förvaltningsområdet till tillämpningen av skyddsjakt.
– Så fort vi söker skyddsjakt så överklagas det. Och är det inte det så har vi en genetiskt viktig varg som det tydligen inte går att göra något med. Hela systemet skulle må bra av en genomgång. Människor måste kunna förstå vad som händer och hur man räknar, nu är det nästan omöjligt med all sifferexercis.
Och vad föreslår du?
– Förenkla och modernisera beroende på vad riksdag och regering fattar för beslut. Regeringen har ju tydligt signalerat att man vill få ner miniminivåerna. Landsbygdsministern har varit i Österrike och pratat om det. Nu måste planerna genomföras. För det södra rovdjursförvaltningsområdets del vill vi ha en vettig skyddsjakt och en fungerande licensjakt.
