Om slovenský kopov
- Utpräglad vildsvinshund som också jagar stora rovdjur.
- Avlats sedan slutet av 1800-talet, erkänd sedan början av 1960-talet.
- Finslipats sedan dess för att fungera i alla moment som involverar vildsvin.
- Hundarna kan köra loss vildsvin, men även stå med och hålla skadade vildsvin efter en eventuell påskjutning.
Det var lördagen den 4 november som den internationella tävlingen MZKCHSK Wild Game Traveling Cup, SDDz, avgjordes i Slovakien.
Årets kopov
Tävlingen är öppen för hundrasen slovenský kopov. Emma Olsson, som till vardags är utbildningskoordinator på Jägarnas Riksförbund, JRF, kvalificerade sig och hunden Aron, som kallas Basse, förra året. Då delade Kopovklubben ut priset Årets kopov till ekipaget – något som medför biljett till SDDz.
Förra lördagen var det dags för världens tolv främsta hundar av rasen att göra upp i ett viltrikt område på gränsen till Tjeckien.
– Morgonen inleddes med uppställning, presentation och fanfarer. Sedan åkte vi ut gemensamt, berättar Emma Olsson.
Hon tillägger:
– Det var en jättefin drevjakt. Aron fick 169 av maximala 172 poäng.
Ingen gps
Alla hundar släpptes samtidigt, ingen gps fick förekomma, men trackerband. Domarna bedömde varje hund individuellt för: nos (slagarbete), sök, jaktarbete, orientering, uthållighet, skall, mod , beteende efter skott, fotgång och lydnad.
– I såten, vi jagade i två såtar, tilldelades varje förare en plats att släppa hunden ifrån. Sedan gick man med domare och drev mot passkyttarna.
Inledningsvis visade Aron lite premiärnerver:
– Det var nog lite av en chock, han är inte van vid andra hundar och människor. Men redan efter tio minuter skallade han och det första vildsvinet för honom sköts strax därefter, säger Emma Olsson.
Beskriv känslan då det hela var klart …
– När pratet i drevet började gå om att det skjutits ett vildsvin för honom så var jag så klart både lycklig och nervös. Man vet ju inte hur de bedömer honom. Men domaren filmade avslutet och berömde hans mod och skärpa.
– Tänket är lite annorlunda än i Sverige, men i stora drag är det samma syn som jag är skolad i.
– Eftersom hundförarna inte hade tillgång till Tracker så visste vi ju ingenting om hundens prestation. Det var bara att hoppas på det bästa. Men bitvis kunde jag urskilja hans drevskall och visste att han jagade vildsvin åtminstone. Han har sitt RR och är ren på alla hjortdjur, så när han väl skällde kände jag mig lugnare. Men aldrig hade jag ens vågat tro på något bättre än möjligen att vara bland de fem sista.
– Att jag har en kapabel hund vet jag ju, men jämfört med de elva bästa i rasen var jag väldigt tveksam. Det hela slutade ju dock helt otroligt bra och jag kan bara lyfta på hatten och tacka vår rasklubb, Svenska Slovensky Kopovklubben, för möjligheten och den slovakiska kopovklubben för inbjudan och allt som de bjöd på, från vyer till mat, dryck och timmalånga samtal som uteslutande handlade om det vi alla brinner allra mest för – kopovar som jagar vildsvin.
