I Brängenreviret, på gränsen mellan Västra Götaland och Jönköpings län, finns två revirmarkerande vargar – en tik och en hane. De båda vargarna är helsyskon. Deras mor, den så kallade Tivedentiken, kördes 110 mil i bil ner till Tiveden 2013. Med sig hade hon en hane från norra Sverige.
Under årens lopp har tiken, med olika hanar, fått åtskilliga valpar som dödats vid skyddsjakt eller trafikolyckor.
Samlar vargspillning
Länsstyrelserna i Västra Götaland och Jönköpings län förvaltar Brängenreviret tillsammans. Nu hoppas de att allmänheten ska fotografera vargspillning under sommar och höst och kontakta länens fältpersonal
– Det är för att följa utvecklingen i reviret, det är positivt för oss att veta tidigt om det skett föryngring. Då kan vi informera tamdjursägare och jägare, säger Nelly Grönberg, inventeringsansvarig för rovdjur på länsstyrelsen i Västra Götaland.
Kollade med Naturvårdsverket
Brukar inte inventeringen ske under vinterhalvåret?
– I viss mån gör länen detta i områden där det anses befogat att ha extrakoll också under vår och sommar. Dna-insamlingen används inte som på vintern då individerna räknas. På sommaren handlar det enbart om att följa föryngringarna.
Hur är det möjligt att vargar som är helsyskon kan vara genetiskt viktiga?
– Vi har förstått att det funnits en diskussion om detta i media och hos allmänheten. Därför kontaktade vi Naturvårdsverket för att dubbelkolla och svaret blev att en parning mellan sådana innebär ett tillskott som vi inte kan få från andra individer i dagsläget.
Tillför viktiga gener
Det är Tivedentikens koppling till den finsk-ryska vargstammen som avgör. Trots vargarnas syskonskap är de genetiskt sätt viktigare än övriga skandinaviska vargar.
Ett faktum som säger mycket om övriga vargarnas genetik?
– Man får nog se det så. Eventuella valpar från en parning mellan individer som båda har sitt ursprung i Tivedenreviret kan, trots att de kommer vara nära besläktade, tillföra den skandinaviska vargpopulationen viktigt genetiskt innehåll, säger Nelly Grönberg.
