Den som träffar på ett dött vilt djur kan rapportera in det till SVA och i vissa fall även skicka in djurkroppen. Det kan handla om ekorrar, grodor, fåglar, ormar eller andra djur. Rapporter och prover från allmänheten bidrar till att SVA får en bättre överblick av hälso – och sjukdomsläget hos de vilda djuren i hela landet.
– Genom att undersöka varför djuren har dött kan vi ta reda på hur de egentligen mår. Och du kan vara med och hjälpa till, säger Gustav Averhed, viltveterinär och biträdande statsveterinär vid SVA
Kan upptäcka smittor
Att kartlägga hur de vilda djuren som rör sig nära bebyggelse mår är viktig av flera skäl. Sjukdomar kan leda till att en population minskar och i värsta fall utrotas i ett område. Vilda djur kan även bära på sjukdomar som smittar människor som t ex salmonella, sorkfeber, duvpest, influensa, dvärgbandmask eller papegojsjuka.
Det finns en del djurarter som SVA sällan får rapporter om, som exempelvis ormar och groddjur. Levande grodor och reptiler är fridlysta men färska döda exemplar av dessa arter efterlyses särskilt. Även ömsade reptilskinn är av intresse.
Rävstrid i tätort
Som kuriosa när det gäller ”vilt inpå knuten” och vad det kan leda till kan den strid som pågår på Stora Essingen i Stockholm nämnas. Där har en grupp rävar delat invånarna i två läger; för och emot. Rävarna är oskygga, rör sig ohämmat i trädgårdarna och ett filmklipp i Svenska Dagbladets webtidning visar hur de hoppar studsmatta. Debatten förs i vassa ordalag på sociala medier där det bland annat sprids varningar om att rävarna skulle ha skabb och dödar katter.
